Lärarens förändrade roll

Ingen annan debatt i VT har engagerat som den om vår skola. Jan-Peter Brinkby, initiativtagare till den stora namninsamlingen, vill i sina inlägg att Västerviks elever ska nå bättre resultat och betyg. Det vill vi väl alla. Den svåra frågan är bara hur? "Svenska skolans uppdrag har svällt och blivit så stort att det garanterat alltid finns någon som med rätta kan kritisera skolan", skrev Pontus Larsson (VT mars 18). Att han har rätt är uppenbart. Bredden på insändarna i VT uppvisar vitt skilda åsikter om vad som bör åtgärdas i skolan.Lärarna har en given nyckelroll i skolan. En utgångspunkt i sökandet efter en bättre skola måste därför vara att rätt förstå vad som avses i inlägg som talar om enorma förändringar av lärarnas uppdrag.Allt har blivit lärarens ansvar. Jag tror Elisabeth Adolfsson (VT mars 13) har helt rätt i sin önskan om en översyn läroplan Lpo94. Läroplanen är en väldig kravlista på lärare, rektor och alla som arbetar i skolan. Jag är lätt chockad efter att ha kört texten i LIX-läsbarhetsindex. "Skall" är det sjätte mest frekventa ordet, efter några prepositioner och bindeord, hela 82 träffar på de 17 sidorna. Orden betyg och betygen nämns endast två gånger vardera. Jag har inga problem att förstå lärare som ser det som omöjligt att möta så omfattande krav för alla elever. Det måste vara svårt nog att klara kraven för bara en.Skoltiden ses som en förklaring till många sociala problem senare i livet. Jan-Peter Brinkby och Pontus Larsson tar upp aspekten att skolan i dag ägnar sig åt en social och kurativ verksamhet i en inte obetydlig omfattning. Välfärdsstatens höga ambitioner har gjort att allt fler sociala situationer anses vara samhällsproblem, snarare än individens ansvar. Sökandet efter problemens uppkomst leder oundvikligen till de formbara barn- och ungdomsåren, och därmed in i skolan och skoltiden. Resultatet har blivit krav på skolan som inte främst har med inhämtandet av färdigheter och kunskaper att göra. För mycket dokumentation har invaderat lärarnas tid. Är det till exempel rimligt att tre punkter, av totalt sju, i skolverkets allmänna råd (SKOLFS 2006:10) om utgångspunkter för elevernas individuella utvecklingsplaner ägnas åt dokumentation? Vi verkar dessutom lägga extra sten på bördan kommunalt, enligt Elisabeth Adolfsson, genom att ha onödiga lokala läroplaner och enkätunderökningar som varken används eller efterfrågas. Även Pontus Larsson är ifrågasättande och talar om "planer för allt och inget".Förändrade arbetsformer innebär att läraren i dag ofta är medlem i ett arbetslag. När allt löper, kan det vara stimulerande. Då det inte gör det, och medlemmarna i laget samtidigt har ett gemensamt ansvar för uppgifterna, verkar det istället kännas som en plåga. Både Elisabeth Adolfsson och Lars Andersson (VT mars 11) tar upp det återkommande behovet av att täcka upp för varandra vid oväntad sjukdom inom arbetslagen, som ett slags extra och oväntade bördor. Nya arbetsformer verkar ha lett till att den enskilde läraren alltmer ses och används som en utbytbar och ständigt tillgänglig resurs av skolan. Svårare att vara en naturlig auktoritet i ett ämne. Om läraren används som utbytbar av skolan, då blir nog den oundvikliga spegelbilden att hon eller han också kommer att uppfattas som alltmer utbytbar av eleverna. Lärarens auktoritet försvagas även av att kunskapskraven gått från djup till bredd. Ämnesblockens införande skapade önskemål om lärare med kunskaper i 3-4 ämnen, istället för som tidigare oftast 1-2. I dag är det därför svårare för en lärare att få tid att underhålla djupa ämneskunskaper, samtidigt som eleverna har fått tillgång till all världens information vid sitt tangentbord.Från undervisningstid till arbetstid. Om jag minns rätt så hade en högstadielärare undervisning i 16 timmar, det vill säga 24 lektioner á 40 minuter, när jag gick i skolan. Sedan hade hon eller han full frihet att använda övrig tid på valfri plats. Punkt. I dag gäller 35 timmar reglerad arbetsplatstid för undervisning, utvecklingssamtal, planering, konferenser med mera, plus 10 timmars förtroendetid. En otydlighet i vilka uppgifter som faller på arbetsplatstid, respektive förtroendetid, gör att det saknas en klar bortre tidsgräns för lärarnas insatser. Otydligheten har gjort det svårt för lärarna att säga bestämt nej till nya uppgifter. Lärarna verkar i dag vara i en situation som påminner om småföretagarnas. Dessa ägnar kvällarna åt bokföring, skatteredovisning, moms med mera. Lärarna ägnar istället sina kvällar åt individuella utvecklingsplaner, föräldramöten, planering, utvecklingssamtal, åtgärdsprogram med mera. Har de tur så kanske de till och med hinner förbereda nästa dags lektioner. Nästan alla andra yrken har, ofta av effektivitetsskäl, under de senaste decennierna ökat anställdas frihet att själva bestämma över sin arbetstid. Läraryrket har gått helt motsatt väg. Friheten har påtagligt minskat. Det är uppenbart att en rad förändringar i skolan försämrat lärarnas villkor. Det är lika uppenbart att väldigt få av förändringarna är orsakade av beslut i kommunfullmäktige.