Vi träffade Leif Nachtweij i början av juli, innan han gav sig iväg. Men när vi träffade honom igen efter resan hade han en helt ny utstrålning. Den nya Leif Nachtweij har fått en ny syn och uppskattning för livet och en bredare bild om hur andra människor har det.
Redan 4 mil in på cykelresan mötte han sitt första hinder. Cykelkedjan gick sönder, vilket resulterade i att Leif gjorde en kullerbytta framåt. Som tur var gick inga ben sönder, däremot gjorde hans mobil det. Då var det bara att vända om för att cykla tillbaka till Gdynia och köpa en ny.
Nästa dag satte han sig på sadeln igen och bestämde sig för att lägga på ett extra krut. På dåliga vägar och i 30 graders värme cyklade han 15 mil per dag.
– Det var väldigt meditativt att cykla. Min powerbank dog fort så då var det bara jag och mina tankar.
På vägen fick han se mycket. Han fick en inblick i andra människors liv och se hur det fanns rika och fattiga – men inget däremellan. Av alla människor han träffade märkte han att de flesta i Polen var trevliga och hjälpsamma, men lite blyga. Men det svåra med resan var kommunikationen – eftersom få kunde prata engelska. Han fick ofta använda kroppsspråket för att göra sig förstådd.
Den här bilden togs innan han gav sig iväg till Polen. När vi träffar honom igen berättar han om allt han sett på vägen.
En gång försökte han få kontakt med en äldre rik dam som bodde bakom grindar. Men hennes svar var bara att vända ryggen åt honom och stänga grinden. Han gick då istället till grannhuset, där han fick ett helt annat bemötande.
– Där fick jag glass och vatten och fick ladda min mobil. De kunde inte prata engelska men Putin förstod de, säger han lite skämtsamt.
Längs vägen berättar han att det stod flera katolska monument.
– Det blev som en påminnelse att vara ödmjuk och att inte vara så storsint hela tiden. Även om jag inte är så religiös påverkades jag. Utan att vara ödmjuk kommer man ingenstans.
Den här västen, som han hittade på gatan, hade han på sig under sin cykeltur. Leif berättar att om han skulle göra om resan skulle han ha tryckt en tröja med syftet och webbadressen. Samt ha en vimpel med polska, ukrainska och svenska flaggan på.
Buskarna längs vägen fick bli Leif Nachtweijs säng genom resan och det blev inte mycket sömn, men det funkade. För att fylla på energin åt han Snickers, jordnötter, powerbars, bröd, vatten och kebab.
Han samlade in totalt 20 000 kronor, vilken han är stolt över. Det är flera andra som gjort samma resa för Ukraina, men som ibland inte fått in något.
Här är cykeln som tog honom ända fram till den ukrainska gränsen.
Efter fem dagars cyklande kom han fram till slutdestinationen Przemyśl.
– Resan gav mig mycket kontraster. Vi har det väldigt bra här. Polen har tagit mycket stryk från kriget. Det är viktigt att visa sympati för andra människor.
Och att göra en sån här resa igen, kan Leif Nachtweij absolut tänka sig. Både för själen och välgörenhet.
Något som han lade märke till var att det inte fanns mycket bänkar att sitta på. Däremot fanns det mängder av rökrutor.
I Przemyśl, nära den ukrainska gränsen, var krigets närhet mer påtagligt.
På vägen såg han många kors. Han såg även kyrkogårdar som stack ut i jämförelse med de som finns i Sverige.