Om några veckor när snön smält undan, men isarna fortfarande är starka då kommer det att vara högsäsong för långfärdsskridskor. Friluftsfrämjandet räknar med att fler intresserade ska söka sig till föreningens verksamhet. Långfärdsskridskor har en stigande trend.
Däremot har man haft brist på instruktörer. Det rådde man bot på i helgen.
Christian Björk från friluftsfrämjandet i Eksjö gästade Västervik för att utbilda åtta instruktörer. Lördagen ägnades åt teori. På söndagsförmiddagen fick de som ville prova på att känna hur det var att landa i det kalla vattnet, och ta sig upp.
- Det är den första fråga man får som instruktör: "Har du själv plurrat någon gång?", berättar Stig Strömer, ordförande i Friluftsfrämjandets skridskosektion i Västervik.
Han Christian Björk sammanfattar de tre saker man som skridskoåkare ska tänka på för att klara av en olycka: sällskap, kunskap och utrustning.
Långfärdsskridsko är ingen sport man ägnar sig åt ensam. Att kompisarna agerar rätt kan vara avgörande om man går genom isen.
En annan viktig sak är att ha ordning på sin utrustning. Ryggsäcken fungerar som flythjälp. Då är det viktigt att den sitter på ordentligt - med hjälp av ett grenband. Isdubbar och linor ska vara snabbt åtkomliga. I ryggsäcken ska ett extra ombyte kläder finnas vattentätt packat.
Hur känns det att trilla i?
- Man känner inte kylan till en början. Det kommer ett adrenalinpåslag. De gånger jag har plurrat har jag mest blivit förbannad på mig själv för att trillade i, säger Christian Björk.
Kylan kommer framförallt när man kommit upp på land. Då är det viktigt att man handskas klokt med sitt torra ombyte så att det förblir torrt.
- Det gäller framförallt strumporna. Fötterna är mest utsatta för kyla, säger Christian Björk.