Dagen började med gemensam sång för skolan.
Vid 08.10 var det uppställning på skolgården. Mängder av barn ställde upp i en vid ring. Någorlunda stränga magistrar och fröknar såg till att ordningen hölls men hade lite svårt att hålla sig för skratt i sina "nya" roller.
Och så blev det sång: Ja må han leva! blev det så klart.
För 100 år sedan var det andra ljud som klingade i området.
Det var ljuden från kastblock, klarskivor och micker. De har för länge sedan tystnat och ersatts av barnröster; glada, ledsna, exalterade och molokna röster kan man lätt tänka sig genom åren.
Några barn har klätt upp sig i lite mer tidstypiska kläder, personalen likaså. Förmiddagen bjöd på huvudräkning och rättskrivning för klass 4B, den klass vi tog rygg på under morgonpasset.
Nu är det alltså 85 år sedan skolan stod klar, då var året 1940. Det är för övrigt samma år som Alice Babs från Västervik slog igenom i filmen "Swing it magistern!".
Skolan behövdes. Söderut växte Västervik som stad, gamla skolor var omoderna och skulle bort, och nu satsade man stort på Lidhemsskolan, som är en av de äldsta grundskolorna i Västervik.
Skolan uppfördes på en plats som länge huserat repslageri, det är från reptillverkningen orden i början av texten kommer. Det är ingen slump alltså att Repslagaregatan heter det den heter där den ligger bakom skolbyggnaden.
Sigge Spårö, Arvid Tjernberg och Danil In Fa Lin tycker inte det verkade vara bättre förr.
Idag är det basket, fotboll och allmänt skoj som gäller på skolgården istället. Vid en rink sitter tre artiga gossar. De anstränger sig lite extra idag men det verkar komma naturligt.
– Jag tror det var sämre förr, man fick slå barn, konstaterar Arvid Tjernberg
Kompisarna nickar, det låter så klart hemskt.
Sigge Spårö påpekar att skolan nog var jobbigare, man fick inte ens skolmat.
– Man fick ta med sig mat själv till skolan.
– Och så fick man ha shorts, även på vintern!, säger Danil In Fa Lin med emfas.
Tillbaka till dåtid. Här på platsen låg alltså ett av Västerviks flera repslagerier, innan skolan kom till.
Den sista som arbetade här på sin "repslagabana" var Alfred Nilsson. Han tog över banan 1925, och drev den i flera år innan det var dags för skolbygge. Då hade yrket som repslagare varit på väg att försvinna under en längre tid, maskinerna kunde göra allt mycket snabbare.
Repslageriet hade sin bana ungefär där skolan är idag.
En annan tid, kan vi konstatera.
Istället blev det byggnation och nu skulle det bli modernt. En bassäng fick det bli i källaren, av den finns spår kvar även idag. Den användes på lördagarna ihop med badkar bland annat till att bada sig ren i, i en tid när bad i varmvatten i hemmen för många kunde vara en lyx.
Caroline Lundberg är rektor på skolan idag. Hon har själv varit elev på Lidhemsskolan och idag är hon alltså chef.
– Det har kommit förbi flera äldre personer och berättat om tvagningarna i källaren. De utfördes av bastanta baderskor, har flera berättat att de kommer ihåg.
Det är något som fastnat även hos barnen, de har läst på om hur det var förr. Innan de går in tar alla i hand med fröken Karin Wassberger. Hon är lite mer sträng idag, det är tyst i klassen.
Så här såg skolan ut från början.
Lidhemhemsskolan fyller 85 år i år.
Vera Karlén räcker upp handen och ställer sig upp, det har man tränat på, när vi ställer frågan: var det bättre förr?
– Nej, man fick slå barn, konstaterar hon.
Meja Olausson tycker att man gjorde för stor skillnad på pojkar och flickor förr i tiden.
– Man fick inte göra samma saker, det var mer orättvist.
Flera nämner också just det här med badandet i källaren.
Firande fortsatte under dagen, bland annat med tårtbak och efterföljande tårtkalas.
Grattis säger vi!
Var så god och hjälp till! Här är det huvudräkning som ska genomföras.
Nej, det var nog inte bättre förr. Det verkar ingen i klass 4B tycka.
Vera Karlén får dela ut pennor. Sträck på ryggen! ljuder uppmaningen från katederplats.
Maja Olausson tycker det verkade vara mer orättvist förr, bland annat fick flickor inte bli vad de ville.
Och så får man niga eller bocka innan undervisningen börjar för dagen.
Karolina Alm jobbar på fritids på skolan. Hon säger att det nog inte var bättre förr. "Idag är barnen trygga med de vuxna", säger hon.