Lika snurrigt som livet

Carl-Einar Häckner har sina fans i Västervik, Bryggaren var nästan fullsatt när han spelade upp sin enmansshow "Pusseldrömmar" på torsdagskvällen. Showen handlar om livet och kärleken och om hur krångligt allt kan vara, som ett pussel som man just hällt ut på bordet. Ibland saknas det bitar, de har försvunnit mellan soffdynorna. Och ibland är bitarna trasiga, då får man gå till Panduro-butiken och köpa trälim och laga dem. Eller så kan man köpa tvåkomponentslim eller snabblim, men limma inte ihop förhuden.Häckners monologer och tankar flyger i väg, blandas med musik, magi och roliga berättelser. Trolleritricken är "de vanliga" med bägare och bollar, ringarna och korten, men tillspetsade med blod och meloner. Kaninen i hatten-tricket är inte heller som det brukar. Man skulle kunna döpa om det till den nackade, kremerade kaninen i hatten-tricket. Mycket, mycket roligare än originalet. I andra akten har Häckner svidat om från frack till en Elviskostym, som är något kort i ryggen. Tempot ökar och Häckner kommer in på kändisar och hur svårt det är att föreställa sig Bob Dylan på ICA, när han köper fiskpinnar. Och hur lik Hans Scheike är Gandalf med sitt skägg...Slutbetyget gott, men vissa av Häckners tankegångar flyger i väg lite väl långt för att man ska hänga med. Guldstjärna i kanten till Birgitta från Uknadalen, som var så duktig som trollkarlsassistent.

Lika snurrigt som livet

Utan någon särskild handling, lite hit och dit, med några överraskningar, lite musik och magi och över huvud taget ganska kul. Pusseldrömmar är som livet är mest.