Ett partytält på gården kan betyda mycket för gemenskapen.
Det kan låta motsägelsefullt, men det var när pandemin slog till 2020 som de boende på Smålandsgatan 12 började ty sig till varandra på ett sätt som de inte hade gjort tidigare.
– När covid kom, fick vi inte gå och handla eller göra någonting. Då fick vi låna en lokal i källaren av hyresvärden att vara i, säger Stina Johansson.
Sommartid sitter de mycket i sitt partytält på innergården.
– Ofta blir det improviserat. Någon säger att de kan sätta på kaffe och en annan att de har kakor. De som kan och vill, är med, säger Stina.
Lisen Person är en av dem som brukar vara med. Hon blir påtagligt rörd, när hon pratar om hur de har det tillsammans:
– Det här är som en andra familj för mig. Jag har ingen annan här i stan. Min dotter bor långt bort.
Gun Artursson, som är nyinflyttad i fastigheten, tillsammans med Bo Lindh, säger att de blev rekommenderade av hyresvärden att flytta in just här.
– Hyresvärden sa att "jag tror att den här lägenheten skulle passa er, för det är ett så trevligt gäng som bor här".
Och hon kan bara hålla med:
– Det verkar helt fantastiskt med detta gäng. Jag tror inte att det finns många fastigheter som har sådant här.
Stina Johansson kommer med kakfatet.
Flera gånger återkommer de boende till hur hyresvärden uppmuntrar deras gemenskap på olika sätt och även ger dem fria händer att göra fint på innergården. De får till exempel köpa blommor, som hon betalar för.
Vi ringer upp Katarina Larsson, vars fastighetsbolag bland annat har huset på Smålandsgatan 12. Hon bekräftar att hon har köpt tältet åt dem och låter dem låna en lokal i källaren gratis, en lokal som hon tidigare har hyrt ut, men nu vill att de ska få ha.
– Det finns en ömsesidighet. De är varma personer, som känner ett stort ansvar. Jag tycker väldigt mycket om dem. Och är man snäll, tror jag att man får snällhet tillbaka, säger hon.
Hon hoppas att den gemenskap som finns i det här huset kan inspirera andra, men hon tror också att det mycket handlar om att det är just de här personerna som bor där.
Fika i tältet. Från vänster: Bengt Johansson, Gun Dalkvist, Gun Artursson, Marie-Louise Bjärnlöf, Lisen Person och Stina Johansson.
Förutom att fika ihop, går de boende ut och äter ihop, handlar, plockar bär och lägger pussel. Det är tydligt att de bryr sig om varandra.
– Har vi inte sett någon på några dagar, kollar vi upp det. Vi håller reda på varandra, säger Marie-Louise Bjärnlöf.
Just det här är något som de vet att deras barn värdesätter väldigt mycket.
– Min dotter tycker att det är fantastiskt, eftersom hon bor så långt bort, säger Lisen.
– Det säger min dotter också, säger Marie-Louise.
– Det är ju lite avlastning för våra barn. Annars skulle de ha behövt följa med oss och handla, säger Stina.
Annelie Nilsson är dotter till Bengt Johansson. Det var hon som tipsade oss om gemenskapen på Smålandsgatan.
– Jag tycker att det är så fint att de har det här. Min pappa, Bengt, och Stina, är ju ett par och har varann, men flera är ensamma och det kan bli väldigt anonymt i ett hyreshus, säger hon.
I det här hyreshuset i Västervik behöver ingen sitta ensam, som inte vill.
En del kör fortfarande bil. Då kan de hjälpa de andra att komma iväg på olika saker. I huset bor även yngre hyresgäster, och de är med på vissa av aktiviteterna – till exempel när det vankas våfflor – men annars jobbar de på dagarna, när de andra brukar träffas.
Alf Karlsson och Gertrud Wihlborg är också med i gemenskapen på Smålandsgatan 12, fast de inte är med på bilden. Alf berättar att han hörde på radion hur många äldre det finns som sitter ensamma, i synnerhet i storstäderna.
– Då tänkte jag: så bra vi har det. Här kan man träffas när man vill, säger han.
På Smålandsgatan 12 i Västervik finns en ovanligt stark granngemenskap.