Livet på Stora Spånga är glädje och dramatik

- Det är en fransk köttras som funnits i ett par hundra år. I Sverige har den bara funnits i drygt 30. Köttet är magert men trots det är smakupplevelsen något utöver det vanliga.Det säger Björn Lansman som för fem år sedan lämnade Stockholm och ett arbete som statstjänsteman för att uppfylla en gammal dröm, nämligen att bosätta sig på en lantgård i Småland och föda upp nötkreatur. Vägdammet yr när vi kommer farande på grusvägen som leder fram till bostadshuset. Tre nyfikna bordercollies möter upp för att kolla in de nyanlända besökarna. - Gården, St Spånga, är från mitten av 1800-talet och byggdes till socknens dåvarande länsman herr Böklund, berättar Björn.2003 förvärvades gården av familjen Lansman som samma år tog sitt pick och pack från huvudstaden och flyttade till denna vackra plats på den småländska landsbygden. Omställningen kan tyckas ganska brutal.Men Björn Lansman förklarar att han känner sig lyckligt lottad som faktiskt fick, och tog, chansen att uppfylla det han så länge drömt om.- Jag hade under flera år väntat på ett tillfälle i livet att bryta gamla vanor och börja leva på ett nytt sätt. Jag har bara besökt Stockholm ett fåtal gånger sedan flytten medan min hustru Ingegerd har behov av att resa dit lite oftare, säger han.Björn berättar att han har ett förflutet som sommarbarn på en bondgård i Småland.- Så viss kunskap om den här livsstilen hade jag med mig redan innan vi flyttade, förklarar han.Förutom korna har familjen även får, höns, hundar och katter. Och upplevelsen med djuren är det som är allra mest givande med det nya livet, tycker både Björn, Ingegerd och deras 13-åriga dotter Ellinor.Fåren skaffade de mest för markens skull, det vill säga för bevarandet av det småländska beteslandskapet. Sedan har Ingegerd utbildat sig på området och nu är fåren i huvudsak hennes gebit. Kött och skinn tas tillvara och en del av ullen likaså. Men livet med djuren är inte bara rosenskimrande idyll betonar familjen Lansman. - Vi får vara med om mycket dramatik i vardagen. Då och då tvingas man att fatta svåra beslut, till exempel om ett djur har blivit sjukt eller om en kalvning går snett. Men glädjen i att arbeta med djuren väger över i förhållande till det som är jobbigt, säger Björn.Närproducerad mat är något som allt fler konsumenter värdesätter, menar Björn Lansman. Han tycker att "Smaka på Tjust" är ett bra tillfälle för Västerviksbor och andra att få se hur arbetet går till ute på gårdarna i den egna hembygden, och att få höra hur producenterna själva ser på djurhållningen.- Till närproducenterna ska ortsborna kunna komma när som helst. Det hör till sakens natur. Öppenhet och tillgänglighet är viktigt, menar Björn.Köttet från limousinkorna på St Spånga är KRAV-certifierat. Korna äter bara gräs, odlat utan bekämpningsmedel och konstgödning. Någon komplettering med spannmål eller kraftfoder förekommer inte. Kalvarna är därmed uteslutande uppfödda på dimjölk och gräs.- På så vis behöver jag inte fundera på vad de får i sig. - Köttet är för övrigt ett riktigt gourmetkött. Rätt tillagat är det en måltidsupplevelse, hävdar Björn.

Livet på Stora Spånga är glädje och dramatik

På Stora Spånga gård, utanför Hallingeberg, betar ett 50-tal nötkreatur av rasen limousin. Än så länge är de en relativt ovanlig syn i Sverige.