Det är en skön och lugn tisdagseftermiddag när Malin svänger in på Ludvigsdalsvägen. Från andra hållet kommer en stor bil. Den ökar farten. Malin saktar ner när hon närmar sig farthindret. Hon ser hur bilen ökar farten ännu mer. Malin ser att hon inte kommer att kunna möta den snabba krängande bilen vid farthindret. Hon tvärbromsar. Den stora bilen är millimeter i från att köra in i Malins bil. Hon känner igen personen.
Tre veckor efter händelsen har Malin tvingats gå ner till halvtid för att orka med jobbet. Hon åker aldrig samma väg till jobbet numera.
- Vad som helst kan hända känns det som.
Hon tänker tillbaka på bilincidenten:
- Jag sitter ju som fast där vid farthindren med blomkrukorna. Jag hade ingenstans att gira undan. Det har varit hot och trakasserier från tidigare vänner till mig och min man i över tre år nu. Dom verkar kapabla till vad som helst. Jag vet vem det var som körde bilen och som tur är finns det vittnen. Men det verkar inte hjälpa tyvärr.
Hon fortsätter:
- De kan ju inte göra drogtest på föraren så här i efterhand. Men att de inte skickade ut en bil när detta hände förstår jag inte. De sa att "Vi hade skickat en bil om du var död". Jag har begärt besöksförbud på tre personer efter den här händelsen, men inget händer. Ska någon behöva riskera livet innan det händer något?
Hon berättar att polisen ifrågasätter ett beviljande av besöksförbud på de personerna som trakasserar henne och hennes man.
- De har sagt till mig att "känner du inte några motorcykelkillar som kan hjälpa dig?". Är det så man hjälper personer i nöd idag?
Namnet Malin Jonsson är påhittat.