Det framkommer i en undersökning som gjorts av nyhetsbyrån Siren. Totalt har 1 500 personer runt om i landet hoppat av fullmäktigeuppdrag.
– Det vanligaste är att individen kommer fram till att man inte hinner eller orkar. Uppdraget tar mycket tid och är krävande, inte minst när man är yngre och har familj, säger David Karlsson, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet till Siren.
Sverker Thorén (L), ordförande i Västerviks kommunfullmäktige, ger ungefär samma förklaring. Han menar att det i Västervik ofta funnits förståeliga skäl till avhoppen.
– Man kan har flyttat, fått ett nytt jobb eller så har det skett förändringar i familjen.
Det betyder inte att de som hoppat av inte saknas i politiken.
– Jag har sett både i mitt eget parti och i andra partier nya förmågor, där man tänkt "här kommer framtiden", och så lämnar de efter en tid.
I några fall kan det handla om att de politiska arbetsformerna inte varit som personerna förväntat sig:
– Man har kanske känt att det här var inte rätt forum för mig.
Sverker Thorén fick själv sitt första förtroendeuppdrag i kommunpolitiken 1985, Då bedömer han att avhoppen var färre i politiken.
– Då fanns det en större föreningsvana. Man hade skolats längre i partierna innan man fick uppdrag.
De ordinarie som lämnat är: Yvonne Edvardsson (SD), Christer Molin (SD), Monica Hilmeryd (SD), Jessica Kristiansson (S), Madeleine Ståhl (S), Nina Berge (L), Andreas Rindbäck Wallin (V), Christin Rampeltin Molin (M) och Gustaf Molin (M).