FilmLone Scherfig blev internationellt känd med dogmafilmen "Italienska för nybörjare" (från år 2000) - en produktion hon gjorde via Lars von Triers filmbolag Zentropa och som gick hem hos såväl biobesökare som kritiker.
- Ja, den filmen öppnade många dörrar och möjligheter för mig och för familjen. Den har fört oss till spännande platser i världen som vi annars förmodligen aldrig hade haft möjlighet att besöka.
Just nu rullar Lones senaste produktion "En dag", med Anne Hathaway och Jim Sturgess Dexter i huvudrollerna, på biografer i USA, Europa och Ryssland. Även på Biostaden i Västervik.
Faktum är att filmen redigerades och klipptes på Helgerums slott, utanför Västervik.
- Här var kallt då eftersom vi ännu inte hade installerat det nya uppvärmningssystemet, berättar Lone.
Hon var med andra ord ordentligt "påbylsad" under redigeringsarbetet som tog ungefär en månads tid.
- På morgnarna gick jag runt och dammade i rummen och övergick sedan till att klippa film, berättar hon och skrattar åt minnet.
"En dag" bygger på en bok med samma namn av den brittiske författaren David Nicholls som även skrivit manus till filmen.
Under tiden som filmarbetet pågick översattes boken - som gavs ut i England 2009 - till flera språk och har gjort dundersuccé världen över.
Hur upplevde du det?
- Det är klart att det blev något av en extra press att boken fick så många intresserade och entusiastiska läsare, samtidigt som det förstås var roligt. Normalt sett filmar man ju böcker först en tid efter deras utgivning.
- När man gör film utifrån en bok känns det viktigt att vara lojal både mot författaren och läsarna, och även gentemot dem som inte läst boken. Ibland skriver jag manus själv men i det här fallet svarade ju bokens författare David Nicholls även för filmmanuskriptet, så just den lojalitetsaspekten behövde jag inte bekymra mig om.
Att skriva manus och att arbeta med regi är besläktat menar Lone. Båda sysslorna är hantverk.
- Men att filma är mer socialt. Man träffar och samarbetar med många människor. Manusskrivandet är ett betydligt mer ensamt göromål. Båda delarna är lika roliga. Men när jag blir äldre tänker jag mig att skriva mer och filma mindre. Man har mer att förtälja när man kommit upp i åren.
Lone började skriva när hon fick sin dotter för 17 år sedan och har bland annat författat och regisserat avsnitt till flera danska tv-serier, "Taxa" och "Krönikan" för att nämna några.
Vad ska till för att du ska vilja ta dig an någon annans manus?
- För det första måste jag tro att jag har något att tillföra historien. Jag måste också tycka om människorna i berättelsen eftersom jag trots allt ska tillbringa minst ett år tillsammans med dem. Men det innebär inte att personligheterna måste vara helt igenom älskvärda. Jag har inte något behov av att de blir mina kompisar. Däremot måste de vara intressanta.
- Jag har för övrigt gjort en hel del komedi tidigare och lockas just nu mycket av stark dramatik.
När visste du att du ville jobba med film?
- Det visste jag tidigt. Jag började studera film som 17-åring. I 20-årsåldern pluggade jag film på universitet i Paris och sedan följde filmskolan i Köpenhamn.
- Jag såg mycket film som barn. Min mamma, som jobbade på Kungliga teatern i Köpenhamn, var en verklig filmfantast som försåg mig med filmupplevelser.
Det görs ju väldigt mycket dramatiska tv-produktioner i dag. Och tv-mediet har "kommit upp sig". Det har blivit status att göra tv. Hur ser du på den utvecklingen?
- Ja, det pågår ett skifte där. Jag tycker att det är en positiv utveckling. Tv-mediet tillåter episka, experimentella, berättelser vilket är spännande. Det ena utesluter inte det andra. Jag har ju haft förmånen att arbeta med både med tv och film.
Nu har du arbetat med två brittiska produktioner efter varandra, "An Education" som Oscarsnominerades och "En dag" som just gått upp på biograferna. Vad är det som lockat med England?
- Det är ett starkt filmland som både producerar storfilmer som James Bond och Harry Potter liksom socialrealistiska mästerverk av regissörer som Ken Loach och Mike Leigh. Det känns inspirerande.
- Självklart har det också varit roligt och skönt att ha en rejäl budget i ryggen. Men en stor budget är aldrig en garant för kvalitet. Italienska för nybörjare var en verklig lågbudgetfilm i jämförelse med mina senaste två.
Vilka är de största skillnaderna mellan att jobba i Skandinavien och i England?
- Möjligen att det är lite mer hierarkiskt och konservativt i England.
- Jag har också reflekterat över att skandinaviska skådespelare generellt sett är mycket kvalificerade i en jämförelse.
Har du några planer på att filma i Sverige framöver?
- Jag vill verkligen det och hoppas att det ska bli av. Men jag har inte några konkreta planer i nuläget. Jag för dialoger med olika produktionsbolag. Sverige och Danmark har ju börjat samarbeta mer de senaste tio åren. Det kommer allt fler samproduktioner, vilket är roligt.
Vad jobbar du med nu?
- Jag håller på med ett projekt för BBC och en skotsk/italiensk komedi som jag skriver tillsammans med en barndomsvän.
- Jag läser också ständigt manus och hoppas att jag ska hitta något spännande att ta mig an.
Har du något drömprojekt eller någon speciell skådespelare som du gärna skulle jobba med om du fick chansen?
- Jag har inget specifikt drömprojekt men en av de bästa skådespelare jag jobbat med hittills är Peter Sarsgaard ("An Education"). Det var inte jag som "castade" honom och visste därmed inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Med andra ord blev jag positivt överraskad.
- Tekniskt sett är han en fantastiskt skicklig skådespelare. Han är dessutom oförutsägbar i sitt spel, en virtuos.
- Jag skulle gärna jobba med honom igen.