Svår autism
Det är tidig kväll. Mamma Eva och hennes son Johannes spelar tv-spel. Äntligen lite lugn och ro. Men plötsligt exploderar Johannes. Han förlorar i tv-spelet och slår speldosan med full kraft på Evas arm. Han slår, sparkar och skriker fula ord. Stormen är i full gång.
Eva berättar historien som om det vore en helt vanlig företeelse. Det är vardag för henne, säger hon.
- Utbrotten varierar. Det värsta är att han blir så våldsam, jag har blåmärken på armarna och benen, säger hon och visar.
Blåmärkena är stora som femkronor och sitter på flera ställen över kroppen.
- Det ser ju ut som jag blivit slagen av en hel karl, men så är det ju inte. Det är min son som slagit mig.
Johannes är 9 år gammal. Redan på dagis larmade personalen om att något inte stod rätt till. Johannes sa otäcka saker till personalen och barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i deras dåvarande hemkommun kopplades in.
Enligt Eva så vändes blickarna mot henne och hennes sambo. Det blev mängder av föräldrakurser och möten med socialen.
- Vi kände oss som dåliga föräldrar, folk trodde ju att det var vi som hade gjort att han var som han var.
När Johannes kom i skolåldern flyttade de till Västervik. Problemen fortsatte. Johannes skrämde barnen och gjorde aggressiva utfall som slutade i slagsmål. Så har det fortsatt sedan dess.
- Vi har hela tiden haft kontakt med BUP. Det har varit svårt att få hjälp. Nu har jag kommunens barn- och ungdomsteam som stöd. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort.
Under senare år har Johannes fått flera diagnoser. Bland andra Aspberger syndrom och svår autism.
Eva plockar fram mediciner som hon fått utskrivna till Johannes. Vissa mediciner gör honom sämre. Han tappar verklighetsuppfattningen ibland och ser saker, berättar hon.
Under senare tid har Johannes blivit allt mer våldsam. Och starkare blir han också.
- Jag vågar inte ens tänka på all skada han kommer kunna göra när han hamnar i tonåren.
Under de värsta stunderna försöker Eva få hjälp av sjukhuset i Västervik. Men de nekar sonen plats. Svaret Eva fått är att de inte har möjlighet att ta emot honom på barnavdelning med tanke på de andra barnens säkerhet. Eva har lagt ut huset till försäljning nu. Hon måste flytta till Kalmar eller Linköping där det finns slutna sjukvårdsavdelningar som kan ta emot Johannes.
- Allt jag kan göra är att flytta eller lämna bort honom och det sistnämnda är inget alternativ för mig. Det finns inte en chans att jag skulle lämna bort mitt eget barn.
Eva och Johannes är påhittade namn.