– Ta till er, förfasas och förändra, säger Anna Bodjo som är en av alla kvinnor som i sociala medier lagt upp #metoo.
Hon menar att #metoo är ett enkelt sätt att visa att ofredande och sexuella trakasserier finns och är vanligt. Det är många, många berättelser som kommer upp till ytan.
– Det har blivit helt överväldigande. Själv har jag varit med om flera saker. En gång, till exempel, var min syster och jag på en nattklubb och dansade. En man kommer bakifrån och tar tag i mina bröst. Jag blev skogstokig.
I rollen som politiker vittnar hon om händelser där män gjort närmanden och i arbetet på krogen är det vanligt med konstiga förslag, närmanden och tafsande. Vad får dem att tro att det är okej? undrar hon.
När Nathalie Chavez fick se #metoo var hon först tveksam och undrade vad det var. Hon kollade runt och analyserade.
– Jag velade. Ska jag, ska jag inte? Men ju mer jag funderade ju tydligare blev det att det är viktigt att säga till om det här.
Hon har upplevt hur folk tafsar och ”skämtar”. I sitt arbete som fotograf har hon jobb på olika evenemang kvällstid och då händer det att hon utsätts för sexuella anspelningar.
– Män säger saker som ”vilka härliga ben du har”, skrattar och kollar. Det är oerhört obehagligt. Det är svårt att säga ifrån eftersom jag är rädd för att de ska bli provocerade och då kan det bli ännu värre, säger hon.
Att linda in kommentarer i skämt eller ”komplimanger” verkar vara ett sätt att säga något och tro att det går att komma undan.
– Och när jag reagerar mot dessa ”skämt” säger de bara ”ta det lugnt, varför blir du så upprörd?”, säger Nathalie.
– Först när jag såg #metoo tänkte jag att jag inte blivit utsatt. Men ju mer jag funderar på det, och läser andras berättelser, så kommer jag på att har jag varit med om många saker. Det här är jätteviktigt att lyfta fram, säger Frida Palmgren.
Att gå ut och berätta vilka sexuella trakasserier, ofredanden eller övergrepp man som kvinna har varit med om, kan vara svårt.
Stina Qubti säger att det kanske är lättare för henne, eftersom hon inte växt upp i Västervik.
– Någon kan bli uthängd, för en händelse som skedde för länge sedan. Men oavsett är det skitviktigt. Varenda en har varit med om något, säger hon.
Själv berättar hon om när familjen var på ett tivoli. Hon böjde sig ner för att uppmärksamma sin dotter på en clown som gick förbi. Då kände hon hur någon körde upp en hand under hennes kjol.
– Jag vänder mig om och där står tre män, lite på lyset, en av dem hånflinar. Jag blev helt chockad. De försvann in på ett matställe. Jag blev så jävla förbannad och rusade in efter dem. Men personalen kastade ut mig och ursäktade mannen med: ”han är ju full”. Vad skulle jag ha gjort? Polisanmält? Ingen såg något.
Stina Qubti säger att hon blivit sexuellt ofredad flera gånger. Tre av dessa var på helt alldagliga platser och ingen alkohol var inblandad. Dessutom var hon gravid.
– Det händer var som helst, det är vanliga människor av alla slag. Jag har varit nära att bli våldtagen. Men jag tänker att jag har haft tur som ”bara” blivit jätteskrämd och ofredad. Det är så snedvridet.
Kvinnorna är eniga om att det behövs en förändring och de uppmanar alla att rannsaka sig. Det behöver arbetas på alla fronter; skolan, föreningslivet, arbetsplatser och hemma, menar de.
– Vi måste kunna prata om det här i personalrummen. Börja i det lilla och att kunna säga ifrån utan att det ska behöva bli dålig stämning. I skolan måste lärare och annan personal få tid till att både utbilda sig och arbeta med detta. Tid som i dagsläget inte verkar finnas, säger Emma Blomqvist.
– Hur vi uppfostrar våra söner är jätteviktigt. Att lära och visa dem hur man beter sig. Pappor och andra män är förebilder. Det finns många schyssta män som har respekt för kvinnor, säger Stina Qubti.
När det gäller föreningslivet nämner Emma Blomqvist jargongen i omklädningsrummen, så kallat ”locker-room talk”.
– Om de vuxna kör med nedsättande kommentarer och skriker könsord tar de unga efter, så är det bara.
– Det handlar i grund och botten om jämställdhet. Och nu när kvinnor lyfter problemet, igen, blir det förmodligen en motreaktion. Men det får inte bli på bekostnad av kvinnor, säger Anna Bodjo.