Med boken som guide i litte raturens fotspår

Med en gest mot tornlägenheten på Bellmansgatan 1 tar guiden Lena Erlandsson Kerschbaumer i ändå från tårna för att rösten ska bära över stadsbullret.- Här uppe har vi Mikael Blomkvists hemvist. Det var nog ingen slump att Stieg Larsson valde just den här platsen för honom att bo, det är en perfekt lägenhet att spionera på. Ni kommer väl ihåg i tredje boken när alla spanar på alla?Ett 30-tal sommarklädda svenskar i sandaler, solbränna och små rosa klistermärken på bröstet nickar, hummar och skrattar instämmande. Visst minns vi allihop. Vi har ju läst böckerna. Och nu får vi uppleva dem på riktigt, eller nästan i alla fall. Vi befinner oss på en stadsvandring som arrangeras av Stockholms stadsmuseum och bygger på Stieg Larssons deckartrilogi om stentuffa datahackern Lisbeth Salander och kvinnotjusande mysmurveln Mikael Blomkvist, som alltså bor där i tornet på Södermalm i Stockholm.Millenniumvandringen, som den kallas efter boktrilogins namn, har visat sig omåttligt populär. Folk vallfärdar från när och fjärran och den ges numera på åtta olika språk. Extravandringar har fått sättas in och mest poppis är den bland fransmännen, böckerna har sålts i tre miljoner exemplar i Frankrike. Vandringen har också blivit nominerad till Den bästa upplevelsen i Sverige av utländska researrangörer i konkurrens med bland annat Vasamuseet och Åres skidbackar. Varför den blivit så populär? Böckernas dragningskraft och författarens detaljerade beskrivningar, tror Lena Erlandsson Kerschbaumer.- Stieg Larsson är ju inte en Stockholmsskildrare på samma sätt som Fogelström eller Strindberg, i hans böcker fungerar staden som en scen. Men hans enorma känsla för detaljer gör att vandringen ger så många möjligheter att låta besökarna leva sig in i karaktärernas värld och samtidigt uppleva staden.Det är alltså inte bara fiktionen som får plats i den två timmar långa vandringen, en hel del stadshistoria och till och med lite street-art hinns också med; någon har murat in getingar i en stenmur inte långt ifrån Lisbeth Salanders barndomshem - en hemlig hyllning?- Det är blandningen av verklighet och fiktion som är vandringens styrka. Om allt jag berättade var fiktivt skulle det nog bli lite väl verklighetsfrämmande, säger Lena Erlandsson Kerschbaumer.Vandringar i böcker och filmers fotspår är ett fenomen som ökat stort de senaste åren. I Ystad vallfärdas det till kriminalkommissarie Kurt Wallanders favoritfik Fridolfs konditori och i västra Götaland kan man möta medeltiden genom Jan Guillous Arn Magnusson, för att nämna några. Pia Sillanpää på Mitthögskolan forskar om hur litteraturen påverkar bilden av en plats och resandet dit, och hon menar att när man besöker ett ställe man läst om tillför det en ny dimension i både läsandet och resandet och ger en unik inre upplevelse.Och trots att de tre böckerna av Stieg Larsson har sålt i nästan tre och en halv miljoner exemplar i Sverige och nästan 15 miljoner exemplar världen över, känns upplevelsen nog så unik där vi står och spanar upp mot Lisbeth Salanders 21-rumslägenhet på vid Mosebacke. Efter en liten knorr som innehåller både Astrid Lindgren-referenser och ett scenario där Jonas Gardell vinkar från Lisbeth Salanders balkong får Lena Erlandsson Kerschbaumer en varm applåd. Trots trötta fötter är publiken nöjd och imponerad.

Med boken som guide i litte raturens fotspår

Plötsligt vill alla veta på vilket konditori i Ystad som Kurt Wallander äter sillamacka och var på Södermalm Lisbeth Salander köpte en lyxlägenhet för stulna pengar. Att gå guidade turer i litterära karaktärers fotspår har blivit populärare än någonsin.