Med hela världen som arbetsplats

I det segregerade Syd Rhodesia tog han ställning för de svarta, medverkade till att flera av de svarta ledarna blev frisläppta ur de vitas fängelser och småningom utvisades han år 1972, 20 år gammal.
- Några av mina forna vänner har högt uppsatta positioner i Zimbabwe, bland annat chefen för säkerhetstjänsten som alltså numera är på förtryckarnas sida, säger Erling Söderström.

I Sverige arbetade han för Antiapartheidrörelsen, Amnesty International och Afrikagrupperna men stack sedan till Indien, han återvände från ett buddistiskt ashram utan att vara ett dugg klokare.
- Sedan följde en mycket viktig period i mitt liv, berättar Erling Söderström. Jag gick på Sunderbyns folkhögskola i Norrland och de vänner jag skaffade där har jag fortfarande kvar. På Sunderbyn studerade han konst och fotografi och på somrarna extraknäckte han som flottare och var med om att se den sista stocken flyta förbi på Luleälven.

På krångliga vägar tog han sig över Atlanten till Karibien och Venezuela och liftade därefter runt i Sydamerika. Hemma i Sverige insåg han att hans berättelser och bilder kunde omsättas i pengar och började skriva i olika tidningar.
- Det gav mersmak och därför utbildade jag mig till journalist på Kalix folkhögskola. Det första jag gjorde efter utbildningen var att flyga till Zimbabwe som nu var befriat för att arbeta som frilans. Jag såg hur drömmen om jämställdhet och rättvisa krossade genom att mina forna vänner, ledarna för de tidigare förtryckta roffade åt sig och förtrycket fortsatte men med andra förtecken.

Besviken återvände Erling Söderström till Sverige och arbetade som lokalredaktör på Norrbottens-Kuriren innan han flyttade till en älskad kvinna i Paris utan att kunna någon franska att skryta om. Sedan dess har han lärt sig prata franska, spanska och portugisiska flytande. Han har arbetat i Marocko, Bosnien, Tibet, Rumänien.... alltid på platser där det hettat till och varit rejält farligt att verka som journalist.
- Det är så att det är lättare att sälja berättelser från krig eller oroligheter, jag har testat mina gränser och nu undviker jag konflikthärdar i möjligaste mån. Spänner man bågen allt för många gånger så brister den till slut...

Därför tänker han i lugn och ro klampa omkring bland ormarna i Amazonas, leva på apkött och vilda växter de närmaste månaderna istället för att övervintra i bostaden utanför Gamleby.
- Det blev Gamleby av många skäl. Jag ville ha en fast punkt i Sverige, den skulle ligga vid kusten nära en flygplats och inte vara alltför dyr. Gamleby var perfekt. Det tar bara en och en halv timma till Skavsta där jag flyger till mitt andra hem i Paris. Tjust skärgård är den enda på Sveriges kuster jag aldrig seglat i. Så till våren ska det bli en segelbåt igen, det ser jag fram emot efter en varm och skön vinter i Brasilien, slutar Erling Söderström.