– Jag har nått de mål med verksamheten och mitt arbete som jag satt upp för mig själv. Nu är det dags att lägga fokus på annat, säger Irene Odhelius.
– Mitt första projekt efter försäljningen blir att sy en waldorfdocka med tillhörande kläder till mitt barnbarn, berättar hon.
I den källarlokal på Idrottsgatan i Västervik där Irene haft sin verkstad de senaste åren står många välfyllda flyttkartonger längs med väggarna. På skrivbordet ligger gulnade tidningsurklipp från tre decennier med "Irene tapetserare".
Irene och Madeleine började rensa bland alla föremål i lokalen strax före jul, och nu packar de ihop det sista inför flytten.
Fyrtio kartonger, utöver maskiner och större verktyg, har det blivit hittills.
Ett lass har gått iväg till Odensvi och fler lär det bli.
– Vi har gått igenom alla föremål tillsammans vilket blev till en verklig nostalgitripp för mig, säger Irene.
Men något vemod apropå försäljningen känner hon inte.
– Nej, det känns enbart skönt. Jag är så väldigt glad över att just Madeleine ville ta över. Vi är bekanta med varandra sedan tidigare och har även gjort några jobb tillsammans.
Irene inledde sitt yrkesliv inom vården, och under flera år arbetade hon som undersköterska på Kirurgen vid Västerviks sjukhus innan hon bestämde sig för att det var dags att prova något nytt.
1987 började hon på tapetserarutbildningen på Träcentrum i Nässjö. Efter den följde tre års utbildning i Norrköping, hos Kent Andersson, innan hon fick sitt eftertraktade gesällbrev. Några år senare hade hon även fått ta emot mästarbrevet.
Förutom gamla möbler som behövt ny stoppning och ny klädsel har Irene även jobbat med kyrkointeriörer.
– Jag har klätt om predikstolar och "knäfall" och allt annat som kläs i textil, berättar hon.
– Jag har med andra ord legat på knä i många kyrkor. Under särskilt intensiva arbetsperioder har jag sovit i kyrkan, framme vid altaret. Jag har alltid varit den sista att lämna lokalen innan invigningen.
– Tänk dig att dricka ditt morgonkaffe på en kyrktrappa. Det har jag njutit av många gånger, på många olika platser.
Något specifikt jobb som varit extra spännande kan hon inte dra sig till minnes.
– Alla uppdrag har varit utmanande på sitt sätt och man lägger ju ner sin själ i varje arbete.
Madeleine Karlsson gjorde sitt gesällprov 1993 och sedan dess har hon drivit sitt eget sadelmakeri.
Den 1 februari räknar hon med att ha kommit i ordning med sin utökade verksamhet. Det nya företaget ska heta M. Karlssons sadelmakeri och tapetserarverkstad.
Hittills har Madeleine i första hand sysslat med läderarbeten för hästsport och jakt liksom med bilinredning.
Men i och med köpet av Irenes verkstad har hon nu även den utrustning som behövs för arbeten med textil.
– Tapetserare och sadelmakare har ingått i samma skrå en gång i tiden. Yrkena är med andra ord nära besläktade med varandra, säger Madeleine.
Själv har hon – precis som Irene – haft ett stort intresse för färg, form och hantverk ända sedan barndomen.
– När jag var i tioårsåldern hade vi en sommarhäst vars sadel var trasig. Den lagade jag med björntråd. Och i slöjden gjorde jag stigbyglar av trä, minns Madeleine och ler.