Skattjakt
Runtom i världen finns hemliga skatter gömda. På över en miljon olika platser, från högsta berg till havets botten, ligger de. Skattsökarna, som är äventyrliga friluftsmänniskor av alla nationaliteter, använder gps i stället för skattkarta för att leta rätt på dem.
I Sverige har det hittills i år gömts 13 440 geocachar. Av dem har Jonas Hallonsten hittat tre - och i dag är han på väg mot den fjärde. Gps-koordinaterna på mobilen visar en plats på lagom promenadavstånd hemifrån, och han rullar dottern Ellen i barnvagn framför sig.
- Jag tycker att geocaching är härligt spännande, och för barnen är det värsta äventyret. Jag har funderat på om man skulle använda geocaching för att upptäcka en ny stad som man turistar i, säger han.
Den första cachen - en hink med småprylar - placerades ut den tredje maj år 2000 utanför Portland i Oregon av amerikanen Dave Ullmer. Det var strax efter att Clintonadministrationen hade stängt av den så kallade SA-signalen, som störde gps-mottagarnas precision. Nu gick det att hitta exakta koordinater. Dave Ullmer meddelade koordinaterna för var han hade gömt sin lilla skatt i en diskussionsgrupp på nätet, och geocachingen var född. På mindre än en månad hade idén växt till en hobby med regler, gömmor, diskussionsgrupper och en webbplats. Geocachare över hela världen bildar i dag ett tätt nätverk.
- En kompis till mig lade ut två geocachar nära sitt hem, och båda blev snabbt hittade av någon annan som bodde i närheten, det kunde han se på nätet. Han bodde alltså granne med en annan geocachare utan att de kände till varandra, berättar Jonas.
Jonas Hallonsten är en ganska nyfrälst geocachare som började förra sommaren med dottern Molly. Det var hon som hittade deras första cache i ett stenröse.
- Ofta finns ett litet föremål i lådan, som man får ta om man byter ut det mot något likvärdigt. I den här cachen låg en liten rosa plastring, gissa om Molly blev överlycklig! Vi bytte ut den mot en liten leksaksgubbe.
Om man märker sin pryl med en kod och registrerar den på nätet kan man följa dess färd mellan olika geocachar, för ofta lägger upphittaren tillbaka samma pryl i en annan cache.
Jonas följer en gångväg genom en skogsdunge och kommer ut till platsen där geocachen ska finnas enligt gps-koordinaterna. Namnet på cachen är ofta en ledtråd till var den finns, och den här cachen heter ett ortsnamn. Mycket riktigt, under en skylt med ortsnamnet på, nedpetad i gräset intill en reklamskylt, sticker det upp en liten plasttub.
- Den här var nästan för lätt att hitta, säger Jonas och skruvar av korken.
I cachen ligger ett ihoprullat papper - loggboken - där tidigare geocachare skrivit sina namn. Jonas antecknar sig och lägger tillbaka plasttuben där han hittade den. När han kommer hem ska han logga den på nätet.
Ofta gömmer geocachare sina skatter på platser som betyder något för dem, eller som de tycker att andra bör uppleva för att de är så speciella. Det kan vara i en park, på toppen av ett berg, under vatten eller mitt inne i en stad. Ibland finns uppmaningar som "passa på att ta ett dopp" eller "missa inte studsmattan på campingen".
- Jag har funderat på att gömma en cache där vi brukar bada på somrarna för det är så fint där, säger Jonas, som hittade sin tredje cache när Molly var på simskola.
- Jag satt vid poolkanten och kollade min geocaching-app i mobilen. Då upptäckte jag att det fanns en cache bara några hundra meter bort, så jag passade på att ta den medan Molly badade.