"Munnen går lika bra som benen"

I genomsnitt är de ett 20-tal pensionärer som möter upp, när Västerviks PRO anordnar stavgång på Gränsö på måndagar. Fast alla går inte med stavar.- Jag har inte stavar. Jag går ändå. Jag är självgående, skojar Birgit Davidsson, 90 år.Hon är äldst i gruppen och har varit med under alla sju år som PRO har haft dessa vandringar.- Det är skönt att komma upp på måndagmorgon och gå. Det sätter i gång hela veckan.Men Birgit Davidsson går inte bara på måndagar. Tillsammans med en väninna brukar hon promenera ett par gånger i veckan, en eller en och en halv timme åt gången.Åke Andersson är den som håller PRO:s vandringar på Gränsö. Hans fru sedan över 60 år tillbaka, Marianne Andersson, är också med, fast numera går hon med rollator.Deltagarna delar själva in sig i tre mindre grupper, som går olika långt och olika fort. De flesta går mellan tre och fyra kilometer.Inga Karlsson är en av dem som väljer att promenera med stavar.Varför då?
- För att det är nyttigt och bra. Man använder hela kroppen. För ryggen är det också bra, säger hon.Men det är inte bara motionen som de är ute efter. Promenaderna fyller också en viktig social funktion, och trots ett bitvis ganska högt marschtempo har deltagarna inga problem att hinna prata med varandra under tiden som de går.- Munnen går lika bra som benen, säger Anna-Marie Milton.

"Munnen går lika bra som benen"

Varje måndag, oavsett väder, samlas en grupp människor vid Gränsöbron för att promenera ihop. De flesta med stavar. VT följde med en bit på vägen.