När mönstret bryts råkar barnen illa ut

- Samtliga olyckor skedde när rutinerna på något sätt bröts och det gjordes avsteg från vardagen, säger forskaren Anna Anund.
Väg- och transportforsknings institutet, VTI, i Linköping genomför just nu tillsammans med Linköpings Universitet en större studie där man tittar på skolskjuts och olyckor i samband med skolskjuts från barnens perspektiv. Som en del av den här studien har forskarna Anna Anund och Jonna Nyberg djupintervjuat sex barn som varit med om en trafikolycka i samband med sin skolskjuts.

Alla barn råkade ut för sin olycka 2004. Totalt var det 339 barn som under det året på något sätt skadades i en trafikolycka under normalt skoltid på en vardag. VTI ville studera barn som blivit påkörda i samband med en bussfärd. Man skrev till 22 barn och deras föräldrar för att få till stånd en intervju.
- Lite överraskande var det många som sa nej. Vi vet inte den egentliga orsaken, det kan bero på att situationen fortfarande var för jobbig för familjen. Några av de barn vi träffade hade inte erbjudits vuxenstöd med anledning av det som hänt. Det är tankeväckande. Hur tar vi hand om barn som råkar ut för trafikolyckor egentligen? säger Anund.

Det fanns skillnader i barnens berättelser om sina olyckor, men en sak hade de alla gemensamt. Olyckan inträffade en dag när något var annorlunda.
Adrian, 15 år, hade spillt läsk på sig och kände sig stressad att hinna med en buss, sprang ut framför en annan buss på en tvåfilig väg och blev påkörd. Det var dessutom första dagen på en ny praktikplats.
Beata, 13, skulle tillsammans med de andra sjuorna på sin skola åka till en lokal inne i stan i samband med ett skolprojekt. Eleverna fick klara resan själva, med bussbyte och en okänd resväg. När eleverna går av bussen väljer Beata att korsa vägen framför bussen i stället för att gå till övergångsstället. Hon följer efter två killar. De hinner över, men Beata blir påkörd av en bil.
Disa, 9, brukade alltid följas till bussen av sina föräldrar, men den här morgonen var stressig och storasyster Clara, 16, fick följa henne i stället. Vägen är hårt trafikerad, det finns ingen säkrad överfart för flickorna, de har bråttom över för att hinna med bussen och är inte tillräckligt uppmärksamma på bilarna som kommer från båda hållen. Båda blir påkörda.
- Så länge rutinerna fungerar och allt går som vanligt verkar skolskjutsen fungera förhållandevis bra. Men när avsteg från vardagen görs, det är då olyckan verkar ske. Kanske ska man vara extra uppmärksam den där morgonen då allt är extra stressigt eller när något är annorlunda i samband med skolskjutsen, säger Anna Anund.

I flera fall har barnen gjort vad de har lärt sig - att titta till höger och vänster innan de går över vägen - men de verkar inte ha vetat varför de ska göra det. Ett exempel är Filip, 10 år, som på olycksmorgonen för ovanlighetens skull fick skjuts till bussen.
Filip tittade åt båda håll, men kunde inte se åt ena hållet eftersom bilen han skjutsas med stod i vägen. Han lyssnade efter bilar, men hörde inga eftersom bilen lät så mycket. Han sprang över vägen och blev påkörd.
- Filip visste vad han skulle göra innan han gick över vägen, men uppenbarligen inte varför.
- I en annan del av studien träffade vi på barn som inte visste vad trafikmärkena på vägen vid skolskjutsen betydde. Det borde vara självklart att barnen har rätt till kunskap om vad det som omger dem betyder. Hur ska de kunna uppträda klokt i trafiken om inte vi vuxna förklarar saker för dem och ger dem vettig utbildning?
Anna Anund menar också att det finns en otydlighet i ansvaret för barnen i samband med skolskjutsen. Enligt lagen är det skolan och kommunen som har ansvaret, men exakt var slutar skolans ansvar och föräldrarnas tar vid? Eller är det chaufförerna som är ansvariga?
- Kanske skulle man behöva någon form av kontrakt där kommunen och föräldrarna gör upp mycket detaljerat om vad som gäller. Dagens situation är inte bra, det har uppstått en slags gråzon med luddiga gränser där slumpen får avgöra allt för mycket.

När mönstret bryts råkar barnen illa ut

När VTI gjorde djupintervjuer med barn som råkat ut för en olycka i samband med skolskjuts, fick forskarna en aha-upplevelse. Trots att bara sex intervjuer gjordes blev en gemensam faktor mycket tydlig.