Såhär ser det ut i rummet där Nina tar emot sina patienter.
Vi träffas i hennes hem på Snipvägen i Västervik, där hon även har sin mottagning. Hon konstaterar direkt att det är lite speciellt att ha en sådan här verksamhet hemma.
En fördel för henne är förstås att hon har nära till jobbet. En nackdel är att hon måste tänka på hur det ser ut hemma, eftersom patienterna går igenom huset för att komma till mottagningsrummet. Hon försöker hålla en städad och avskalad profil, så att inte fokus hamnar på henne, och stänga till om privata utrymmen.
Eftersom hon inte har något väntrum, bokar hon in sina patienter med glapp emellan, så att de inte behöver mötas.
Fördelen för patienterna, som hon ser det, är att det är mer anonymt att gå dit, jämfört med andra mottagningar. Hon skyltar inte med sin verksamhet utåt.
– Ingen vet varför någon går in genom min dörr. Det kan vara en kompis, en släkting, en försäljare eller en patient.
Men att det blev just hemma som hon öppnade sin mottagning, berodde egentligen mest på att hon hade svårt att hitta en passande lokal, och behövde en snabbt.
Hon hade ett rum hemma, som hon tidigare suttit och jobbat på distans från. Nu fick det bli mottagningsrum.
Eftersom hon bor själv, kan hon göra som hon vill med sådant. Det är också en fördel för det sätt som hon har valt att arbeta på, med mottagning på hemmaplan.
– Det blir svårt med sekretessen om andra skulle gå ut och in.
Då många av hennes patienter jobbar på dagarna, blir det ofta på eftermiddagar och kvällar som de kommer till henne. Det är ungefär hälften män och kvinnor, från övre tonåren till pensionsålder.
Nina ville ha mer frihet i sitt arbete. Därför startade hon eget.
Nina växte upp i Oskarshamn. Som barn ville hon bli civilingenjör, som sin pappa.
– Jag visste inte vad pappa gjorde på jobbet, mer än att han hade en stor kopiator och det var häftigt, säger hon och skrattar lite åt minnet.
Men sista året på gymnasiet kom hon på att hon kanske skulle söka in på läkarprogrammet, så hon gjorde det. Och kom in. Eftersom hon inte ville tacka nej till den erbjudna platsen i Uppsala, tog hennes framtidsplaner en ny vändning där.
Hon var AT-läkare i Oskarshamn och då ingick att hon gjorde psykiatriblocket i Västervik. Det väckte hennes intresse för psykiatri.
– Jag trodde att det skulle vara för tungt, men kände sedan att det inte var det.
Senare fick hon en tjänst som ST-läkare i psykiatri i Västervik och blev kvar som specialist, innan hon ville pröva sina vingar och jobbade i Örebro ett tag. Det var då som hon arbetade hemifrån till viss del.
Det är nu drygt tre år sedan Nina tog emot sina första patienter hemma.
I den här vevan började hon fundera på att starta eget.
– Jag ville ha friheten att bestämma hur mycket jag skulle jobba och vad jag ska göra på jobbet.
Nina säger att hon aldrig har längtat tillbaka till en fast anställning, men hon saknar kollegor. Hon känner inte till att det skulle finnas någon annan här i kommunen som jobbar på samma sätt som hon och driver en egen psykiatrimottagning.
Hon har valt att inte teckna något avtal med regionen.
– Jag vill kunna erbjuda ett alternativ som står utanför regionen, säger hon.
Hennes ställningstagande har att göra med att det finns patienter som vill ha det så, av olika skäl.
Men det blir dyrare för dem.
– Det blir det, men jag tänker att då söker de sig inte till mig.
Hon tillägger att hon även är legitimerad psykoterapeut, vilket gör att hon kan ta ett helhetsgrepp om patienten på ett annat sätt än om hon bara varit psykoterapeut eller psykiatriker.