Videon är inte längre tillgänglig
Anita Lööf, Niras matte, köpte sin första golden 1985. Hon jobbar som undersköterska på Tjustgården. Förra våren var hon på en föreläsning i Västervik om vårdhundar. Det var Ingeborg Höök från Vårdhundskolan och en demensläkare som pratade.
Hemma hade Anita en ettårig golden vid namn Nira. Hon funderade på om inte Nira skulle kunna passa som vårdhund, och det första lämplighetstestet gjordes när tiken var drygt ett år.
- De måste ju tycka att det är roligt. Annars blir det inte bra, säger Anita.
Under året som följde har såväl Anita som Nira gått i utbildning för att lära sig att bli ett bra vårdhundsteam. I juni blir det slutprov och examen. Då får hunden möta statister som agerar i olika tänkbara situationer som kan uppstå på ett boende.
Hundens grundutbildning är så bred att den kan jobba med såväl funktionshindrade som inom äldreomsorgen eller med barn med särskilda behov. Specialkunskaperna får föraren stå för.
Hunden jobbar alltid tillsammans med sin förare. En rutinerad vårdhund kan styras med små diskreta handsignaler från sin förare. Föraren får känna av om det är läge att erbjuda en hundkontakt till en boende eller patient. Det är lika viktigt att veta när det är lämpligt att komma med en hund, som när det inte är det.
Anita betonar också att man måste ha rutiner för hur det ska fungera på arbetsplatsen, med tanke på allergier. Och en del kan ju vara rädda för hundar.
- Ingen som inte vill ska behöva ha dem klängande på sig.
Samtidigt kan det också vara så att någon på grund av sjukdom inte kan ge gensvar, när hunden tar kontakt. Då kan det ändå vara rätt att den kommer och hälsar. Det får föraren avgöra.
Finessen med en vårdhund är att den gör den nödvändiga träningen meningsfull på ett annat sätt. Enformiga rörelser, som att lyfta armen flera gånger, får en annan betydelse om man samtidigt får borsta en hund eller kasta bollar till den.
- Man använder henne som ett redskap, för att det ska bli lite roligare träning, säger Anita.
När VT tittar in på Tjustgården är det flera av de boende som berättar hur förtjusta de är över Nira, som är den första vårdhunden i länet.
- Hon är så lugn och fin. Det är en kanonhund. De är ju så man vill en hund ska vara, säger Ulf Tapper.
Som barn hade han själv en blandrashund, en korsning schäfer-labrador.
- Jag tycker att det är kul när man kan utbilda ett djur såhär, i den här miljön, säger han.