Postnummer 593 38 är bebyggelsen norr om Slottsholmsbron. Här bor 851 personer över 20 år enligt den statistik som SCB tagit fram till Västervik. Det omfattar Piperskärr i väster och går fram till Gränsö kanal i öster.
Det är inte bara ett område som har en hög medianinkomst. Det är ett område som vuxit kraftigt de senaste åren. För drygt tio år sedan möttes besökaren som kom över bron från Västerviks centrum först av den förfallna tändsticksfabriken. Nu är den riven och ersatt av bostadsrätter och villor. Söder om Piperskärr har ett strandnära villaområde som fått smeknamnet gräddhyllan vuxit fram. Vid Grantorpet har den gamla karosserifabriksbyggnaden rivits och ersatts av sjönära villor.
VT gör ett nedslag på en annan del av Grantorpsvägen. Där möter vi Marja Lundgren som är ute och rastar collien Zingo:
- Vi flyttade hit 1990. Det var då som det mesta hände här, säger hon och tittar ut över kvarteret.
Tomterna var kommunala. Den som stod i kö kunde välja mellan Grantorpet eller Kvännaren.
- De här var lite dyrare. De var nog dyra med den tidens mått mätt, men inte alls jämfört med hur det är i dag.
Då var området inte särskilt exploaterat. När Marja och hennes man tittade på tomter växte det fortfarande träd ner till vattnet. Dagens sjöutsikt var svår att föreställa sig.
Lite längre bort arbetar Christer Askbrant i trädgården. Han flyttade också till Grantorpsvägen 1990.
Är det här Västerviks solsidan?
- Ja, det är det nog. Utsikten, och närheten till havet. För mig som är båtintresserad är det här rätt sida om bron.
Han konstaterar att läget hade sitt pris redan 1990. Då var det andra gången i sitt liv som han byggde hus. Det förra hade varit i ett vanligt villaområde. Den här gången fick han nöja sig med betydligt mindre yta. Dessutom byggdes huset under tidspress. 1990 stod det klart att räntesubventionerna vid bostadsbyggande skulle försvinna. I början av 90-talet drabbades Sverige av en finanskris som fick räntorna att raka i höjden.
- Åren efter att vi flyttat in hade vi en ränta på 9,5 procent. Det var tufft. Det fanns några grannar som tvingades flytta, berättar han.
Både Marja och Christer nämner närheten till naturen som områdets största styrka. Det finns en bryggsamfällighet och skogen ligger bokstavligt talat runt knuten. Det är inte långt till Gränsö.
Däremot är det längre till närmaste butik, och annan service.
- Vi jobbar i stan man får se till att göra sina ärenden då, säger Marja Lundgren.
Vilka är det som bor här?
- Det är blandat. På 90-talet var det barnfamiljer, så växte barnen upp, men det fyller på med nya barnfamiljer, även om det finns några pensionärer. De som köper hus är kanske från 35 år och uppåt, säger Marja Lundgren.