Nu är han tillbaka på banan
Hans Johansson, Gamleby, var i elitens översta skikt bland Sveriges motocrossförare för fyra år sedan. På ett par sekunder ändrades allting. I en otäck olycka krossade han båda fötterna och dömdes till ett liv i rullstol. Nu på söndag kör han stubbrace i Hummelstad tillsammans med 100 andra motocrossförare!
Rullstol. Läkarna trodde att Hans Johansson skulle få ta sig fram med hjälp av rullstol resten av livet. Men han reste sig och nu på söndag morgon kör han ett stubbrace i Hummelstad. ARKIVBILD: ANDERS LILJEGREN
Foto: Fotograf saknas!
Bara att han skulle köra motorcykel igen var otroligt och som han kör på träningsbanan i Heda.
- Då var jag dubbelt så vältränad, nu känns det inte alls likadant men jag är ändå glad att jag återhämtat mig så pass. Helt bra blir jag aldrig och jag har lagt av alla ambitioner om motorsport på allvar. Men jag ångrar ingenting och inte heller är jag rädd för en ny olycka, jag känner mig helt säker på cykeln. Men det är skillnad på körning. Nu är det bara för skoj skull.
Annat var det förr. Hans fick sin första motorcykel redan när han gick i lekis. Från 15 års ålder var satsningen total. Han tränade enormt både på motocrossbanan och i löpspåret. Framgångarna började komma. År 1996 var han trea i junior-SM, han har varit på 15:e plats i stora SM, en sjätte och en sjundeplats i elitserien (han körde två säsonger för Oskarshamn).
Så kom den där ödesdigra SM-deltävlingen i Varberg i 27 september 2003. Det var på tidskvalet det hände:
- Jag kom in mot ett hopp där man måste bromsa kraftigt för att klara en 180-graderssväng direkt efter, berättar Hans Johansson. Gasen häktade sig och istället för att bromsa så ökade farten. Jag flög 45 meter och var tolv meter upp i luften innan jag landade. Båda fotlederna gick sönder, jag hade en öppenfraktur på höger smalben där bägge piporna stack ut, bäckenet var mitt itu, två ryggkotor deformerade och lungorna intryckta så att jag inte kunde syresätta mig själv.
Rullstol i framtiden, trodde läkarna. Men Hans Johansson kämpade på, hans envishet och goda fysik har säkert hjälpt honom. Det tog ett år innan han fick stödja på bägge benen. I slutet av 2004 började han arbetsträna någon timma per dag. Han blev allt bättre och sedan 2005 är han tillbaka på heltid som maskinsnickare på Överums fönsterfabrik, samma jobb som han hade innan.
- Visst känns det surt att min karriär slutade på det där viset, säger Hans Johansson. Men egentligen var jag färdig med motocross. Jag hade köpt en speedway-cykel och tänkte på allvar satsa på den sporten istället.
- Nu blev det
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!