Företaget har funnits i Västervik i många år.
– Det var min far, Sven Richardsson, som startade det 1964, berättar Elisabeth Eidersjö, när vi träffas på Kristinebergsgatan 22, där företaget har fabrik och kontor.
Huset som vi sitter i byggdes redan 1965. Det var bara precis i början som verksamheten var inrymd i Svens garage.
Pandemin blev en tuff tid för Richardssons, som innan dess hade över 40 anställda. Men nu går det mycket bra. Förra året anställdes fem personer, så att de nu är 31 totalt, varav 21 i produktionen.
En av de nya är Theo Sandfält, 19 år, från Västervik. Han gick industriprogrammet på gymnasiet och var vid två tillfällen på Richardssons och hade APL, arbetsplatsförlagt lärande. Efter studenten fick han jobb där.
Omsättningen på personal är låg. Ett exempel på det är Roger Uppgren, 62 år, även han från Västervik. Han är en av dem som vi träffar när vi går runt i fabriken.
– Jag har jobbat här sedan juni 1980, berättar han.
Richardssons gör pressgjutningsverktyg, alltså formar, som sedan används för att tillverka en mängd olika delar, bland annat inom fordonsindustrin.
– Vi är det företag i Skandinavien som kan göra de största verktygen, upp till 30 ton, säger Elisabeth.
Det mesta som tillverkas av Västerviksföretaget stannar i Sverige, men 20–25 procent går på export.
Niklas och Elisabeth Eidersjö köpte företaget 1994 och har både ägt och drivit det sedan dess. Sedan några år tillbaka har de funderat på att sälja, för att hinna göra det i god tid innan sin pension.
Det har varit viktigt för dem att hitta någon som kan trygga fortlevnaden för familjeföretaget och fortsätta utveckla det.
Valet föll på Alumbra Group AB. Där ingår, inklusive Richardssons, sex bolag som alla jobbar med metallbearbetning. Fem finns i Sverige och ett i Finland.
– Vi känner att vårt bolag har hamnat i rätt sammanhang. Om man tittar framåt, så finns det möjlighet till samarbete och kompetensutbyte. Vi tror att det kommer att bli väldigt bra, säger Niklas.
En viktig sak för makarna Eidersjö har varit att företaget ska stanna i Västervik, och så blir det alltså nu. De säger att det är svårt att flytta en sådan verksamhet, eftersom personalens kompetens är så viktig.
Både Niklas och Elisabeth kommer att jobba kvar på Richardssons och ha samma roller som i dag: Niklas är vd och Elisabeth inköpsansvarig. Hon jobbar även med HR.