Det är en knapp vecka kvar till premiären och Arne Meijer beskriver läget som en organiserad oordning. Det är bara tre repetitioner kvar och nu ska allt sitta men det är som om en osäkerhet infinner sig hos skådespelarna allt eftersom premiären närmar sig.
– Alla känner sig lite småstressade. Jag tror att det hör till, annars är man inte koncentrerad, säger han.
De har varit i Bryggaren och övat så gott som varje kväll sedan den 15 december. När föreställningarna drar igång är det en föreställning varje fredag och två föreställningar varje lördag hela januari. Arne berättar om en gång för några år sedan när de hade dansauditions. Det var ett tiotal kvinnor som kom och provdansade inför en koreograf och efteråt talade Arne Meijer om för dem att hela december och januari går åt till revyn.
– Jag sa att enda gången man får vara frånvarande är om man dör. Det var bara två som stannade kvar, säger han och skrattar.
Men det ligger allvar bakom orden, gruppen måste ägna all sin lediga tid åt revyn. När eftermiddagsföreställningen på lördagen är slut är det kämpigt att ladda om för kvällsföreställningen, men Arne säger att de måste tänka på sin publik.
– Även om det är andra gången den dagen för oss så är det premiär för publiken.
Några nummer i revyn är inköpta men precis som tidigare år är det mycket lokalt. Och det är jätteviktigt att publiken känner igen personerna som det skojas om på scenen. Lika viktigt är det med toppar och dalar i revyn. Och i numret Vänner i första akten lägger de skämten helt åt sidan.
– Den låten handlar om de som sitter utanför matbutikerna. De har det jäkligt tufft, jag skulle aldrig vilja utsätta mig för det, säger Arne Meijer.