"Nu ska jag koncentrera mig på sjukvården"

De senaste två åren har Lena Segerberg varit heltidspolitiker; halvtid som ledamot i regionförbundets styrelse och halvtid som ordförande i landstingets samverkansutskott. Från årsskiftet är hon heltidsarbetande socialdemokratiskt oppositionsråd i Kalmar läns landsting, med ansvar för sjukvården.
- Sjukvården utvecklas mycket nu. Den tekniska utvecklingen går snabbt, vi kan göra mycket mer nu än tidigare och vi har fler läkare anställda nu än någonsin. Patienterna är mer kunniga och ställer krav. De äldre blir fler men är friskare längre. I dag opererar vi upp i åldrar man inte gjorde förr.

Hon oroar sig för de ökande hälsoproblemen bland ungdomar. Fler självmord, ungdomar som skadar sig själva, fler tecken på psykisk ohälsa och oro. Men en ökad satsning på BUP vill hon inte utlova om socialdemokraterna vinner valet:
- På BUP finns stora kunskaper och resurser har skjutits till. Men vi behöver arbeta mer förebyggande på det här området i hela samhället. Jag tror att vi kan samarbeta mer med till exempel skolhälsovården.
- Ungdomarnas ohälsa beror mycket på besparingarna i samhället på senare år. Det är det förebyggande arbetet som sparats bort.
Nollvision när det gäller ungdomars självmord menar hon borde vara ett lika viktigt mål som i trafiken.

Politik innebär en hel del samarbete över block- och partigränser i många frågor. Men i en fråga finns en klar skiljelinje: privatiseringen. Ändå kan Lena Segerberg tänka sig en viss privatisering.
- Bara där det verkligen behövs, som till exempel med den mobila doktorn.
I december beslutades om mobil doktor i länet och den ska placeras i Kalmar.
- Den borde vi haft här uppe i stället, på landsbygden där behovet är störst. Sådana här skillnader mellan norra och södra länsdelen ska det inte vara.
Lena Segerberg vill ha en likvärdig vård för män och kvinnor, unga och äldre, och likvärdig mellan nord och syd i länet.
- Det finns skillnader i dag i landstinget som borde ändras. Till exempel i den palliativa vården där det finns lasarettsknutna hemvårdsplatser i Kalmar men inte i Västervik.
- Vården måste bli mer jämlik för kvinnor och män, och det måste starta med forskningen. Men det är också nödvändigt att se hur man tar hand om och behandlar kvinnor och män olika i vården. Ibland krävs olika behandling på grund av könet, men de oförklarliga skillnaderna måste vi komma åt.

Hur landstinget ska vara organiserat och hur den egna verksamheten ska organiseras diskuteras i dag. Kanske försvinner landstingen som organisationer i framtiden.
- Tre sjukhus ska vi ha i länet men jag tror att arbetet kan uppdelas ännu mer än i dag. Kanske kan man ha en smärtenhet för hela länet i Oskarshamn, det skulle behövas i vårt län. Specialiseringen blir viktigare i framtiden.
- Befolkningsutvecklingen styr också sjukvårdsutvecklingen. Fortsätter vi minska mycket får vi ju se på hur vi ska vara organiserade. Men alla människor i länet måste ha rimliga avstånd till vård.
Att Västervik skulle höra till Östergötlands län, eller en framtida större region där Östergötland ingår, gillar hon inte.
- Även om vi hamnar i utkanten i en Smålandsregion tror jag det är en bättre utkant för oss. Sjukvården i Linköping använder vi ju redan så mycket vi behöver.
- Jag tror inte det är större risk att sjukhuset i Västervik läggs ner om vi skulle höra till Östergötland men hur skulle det då bli med de specialiteter vi har?

Ska landstinget driva tågtrafik? Ja, det tycker Lena Segerberg:
- Varför inte? Man kan inte ställa nya tågvagnar mot investeringar i vården. Båda ska ju betalas med skattemedel och någon måste organisera det.
- Tjustbanan är oerhört viktig. Vad händer om vi inte har fungerande kommunikationer? Folk flyttar om det inte går att ta sig hit och härifrån. Då blir vi ännu färre, mindre skatteinkomster och så vidare.
I nästa vecka ska Lena Segerberg ut och träffa de anställda på sjukhuset i Västervik och prata om verksamheten, tillsammans med partikollegan Yvonne Hagberg från Oskarshamn.
- Vi börjar med sjukhuset och ska sedan besöka primärvården. Jag hoppas också hinna praktisera några dagar på olika arbetsställen.
Men för Lena Segerberg är vårdarbetet inget nytt. I ett par år på 70-talet arbetade hon som vårdbiträde på sjukhuset i Västervik.
- Jag var anställd på avdelning 4, hjärtavdelningen, men den mesta tiden arbetade jag i personalpoolen. Även om vi hörde till avdelning 4 så arbetade jag överallt på hela sjukhuset, där det behövdes folk. Det var väldigt intressant och jag lärde mig mycket.