Mitt namn Àr Frida Andersson och Àr uppvuxen i Loftahammar och lÀser sedan tvÄ Är tillbaka filosofi och statsvetenskap vid Uppsala Universitet. Varje sommar sedan jag var liten har jag hjÀlpt till i mina förÀldrars bageri i Loftahammar, men den hÀr sommaren har jag gett mig in pÄ nÄgra helt andra bullar.
Det hela började med att jag sÄg killen frÄn VÀsterviks-Tidningen springa omkring förvirrad pÄ det lilla torget ute i Loftahammar förra sommaren. Jag höll span pÄ honom genom mitt fönster mitt emot Ica dÀr han brukade hÄlla till. Efter ett tag började vi hÀlsa pÄ varandra, sÄdÀr som man gör i Loftahammar, bara för att alla kÀnner alla. Jag fick en kÀnsla av att Henrik som han heter, utkastad pÄ landet och med redaktion intill grillkolen och pantmaskinen inne pÄ Ica, hade det lite tufft.
Jag sÄg hur han kÀmpade pÄ, för det gjorde han verkligen.
Efter ett tag började jag tÀnka att det dÀr jobbet som redaktör i Loftahammar, kanske Àr ledigt till nÀsta sommar. Ju mer jag tÀnkte pÄ det desto mer intresserad av att anta samma utmaning som Henrik gjort, blev jag. SÄ nÀr snön började smÀlta uppe i Uppsala i vÄras ringde jag upp VT. Min uppgift var dÄ att sÀga att jag kan Loftahammar bÀst, och nÄtt i den stilen blev det, för jag fick i alla fall jobbet.
Nu Àr det upp till mig att visa att jag kan Loftahammar bÀst. Att jag har koll pÄ allt roligt som hÀnder HÀr i sommar och alla spÀnnande mÀnniskor som besöker sommarparadiset.
Till min hjÀlp behöver jag sÄ klart er som Àlskar Loftahammar, sÄ gÄ inte förbi pantmaskinen utan att tipsa!