Ökat utanförskap och fler med bidrag

I en tid för länge sedan fanns ett land i den höga nord där männen arbetade för brödfödan och kvinnorna slet i hemmen. Arbetet i hemmen har blivit lättare och kunde klaras på kortare tid samtidigt som arbetstiden minskat successivt. Industrialiseringen kom och behovet av arbetskraft ökade. Då arbetena till en början inte krävde långa utbildningar fick kvinnorna möjlighet att slita sig från sin (o)frivilliga boja i hemmet till att få en egen inkomst, med tillhörande frihet. Politikerna i regeringen, som på den tiden var för ett jämställt samhälle, såg många fördelar med kvinnornas nyvunna frihet, men de såg också problem. Även om hushållsarbetet blivit mindre betungande fanns problemet kvar för kvinnorna när de hade småbarn. Politikerna i regeringen klurade och funderade och kom fram till att staten via kommunerna kunde erbjuda barnomsorg, så kvinnorna kunde få sin frihet. Barnomsorgen skulle inte bara vara en förvaringsplats utan också ett instrument att lära barnen nya saker samt att även stå för den uppfostran som samhället ansåg vara viktig. Barnomsorgen utvecklades till en bra pedagogisk tillvaro för barnen. Barnomsorgen kostar en massa skattepengar, men med denna lösning får stat och kommun samtidigt in fler skattepengar från de arbetande mödrarna, samtidigt som den svenska industrin fick den hett efterlängtade arbetskraften och kunde utvecklas ytterligare. Nu har vi en annan regering med en annan syn på kvinnor och deras möjlighet till arbetsliv. Den borgerliga alliansen vill nu att föräldrarna, läs kvinnorna, skall få möjlighet att få pengar från moder Svea och samtidigt stanna hemma och stå utanför arbetslivet. Samma regering vann valet på att det skall löna sig att arbeta, att det är fult att vara arbetslös och att de lata arbetslösa inte skall ha några bidrag från samma moder Svea. Borgarna införde även ett nytt begrepp i den senaste valrörelsen, utanförskapet, och har sedan dess manipulerat friskt med siffrorna om hur många stackare som befinner sig i detta utanförskap. Nu vill man ge bidrag till att föräldrar stannar hemma, samma pengar som det kostar att ha sina barn i den kommunala barnomsorgen, men med skillnaden att föräldrarna inte går till jobbet och genererar skattepengar till staten. Dessutom hamnar de nya bidragstagarna i det förfärliga utanförskapet. Regeringen Reinfeldt har med andra ord återigen gått rakt emot sina egna vallöften då man säger "arbete och inte bidrag", med detta sätt får man färre i arbete och fler med bidrag, att utanförskapet skall minska samtidigt som man sett till att fler hamnar i det förfärande utanförskapet.