Om ett år får han veta om han kan spela igen...
Sedan ett drygt år tillbaka är Leif och Christina Nilsson bofasta på Hasselö i en sommarstuga som efter utbyggnad blivit permanentbostad. Där väntar nu Leif Nilsson ivrigt på utgången av operationen. Om ett år får han veta om han kan spela igen.
Bygger om nyckelharpan. Med vemodig blick ser Leif Nilsson, Hasselö på sin nya nyckelharpa. Han har redan bestämt sig för att bygga om den så att han kan sköta nycklarna med höger hand, men först om ett år vet han om han kan klara av att spela dragspel och piano igen.
Foto: Fotograf saknas!
Med vänsterhanden i ett komplicerat paket ser han vemodigt på sin nyckelharpa, plingar lite på strängarna och funderar. I ett hörn står durspelet och dragspelet och bara väntar. Musik är halva livet för Leif Nilsson.
- Jag har bestämt mig för att bygga om nyckelharpan så att jag kan sköta nycklarna med höger hand och föra stråken med vänster, säger Leif Nilsson. Durspelet kommer jag nog att kunna klara, där behövs inte så många fingrar, men piano och dragspel är lite mer tveksamt. Först om ett år får jag veta.
Musiken finns med under sjukskrivningstiden även om han inte kan spela fullt ut. Framför brasan (med stickor som en granne späntat) sitter han vid synten eller dator och komponerar eller tecknar ner låtar. Leif Nilsson spelar med i Durspelssmederna och kultisbandet Västerviks Gladpack och nu breddar han repertoaren.
- Så fort jag kom hem från sjukhuset satt jag mig ner och skrev en låt. Jag var ledsen och förbannad när jag skrev Hambo i Sandskogen, ett bra sätt att avreagera.
Leif Nilsson har givit ut musik på förlag och nyligen har han avslutat skärgårdssviten Hasselö-rodden skriven för durspel och uruppförd på Visbiblioteket i Västervik. Sviten består av: Gånglåt från hasselö, Töga (sträckan mellan Flatholmen och Mjödö), Kärringkämman, Löksundet, Mjölkpallen, Kanalhambo på Gränsö och Vals i Fiskarehamnen.
Förutom att komponera så förbereder han sommarens spelmansstämma på Hasselö en höjdpunkt där han gärna vill vara med och spela själv. Han vill också gärna vara så återställd att han kan arbeta med sin vinodling på ön.
- Viss är jag fortfarande besviken, men samtidigt glad för att det gick så bra trots allt. Vi har flyttat till rätt ö helt enkelt. Det är underbart att bo här och vi känner oss inte alls isolerade, det går att ta sig till fastlandet varje dag i veckan frånsett lördag. Men såväl säkerhet som möjlighet att ta sig iland hänger på Bengt Andersson från Solidö vår transportör på vatten och is.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!