"Om vi inte berättar - vem ska då göra det?"

När Charli Nilsson offentliggjordes som ny chefredaktör för Västerviks-Tidningen nickade de flesta på redaktionen igenkännande. Trots att han aldrig varit anställd på tidningen så var han ett välbekant namn.Några journalister kände honom från hans år som reporter i Kalmar län och Eksjö på 70- och 80-talet. Andra kände honom för hans fackliga engagemang. De senaste åren har vi bekantat oss med honom i hans roll som redaktionschef och t f chefredaktör på vår systertidning Norrköpings Tidningar.För några år sedan gästade han VT på en utbildningsdag med uppdrag att analysera vår tidning. Beröm, men också kritik levererades på ett öppenhjärtligt sätt. En del av synpunkterna har redaktionen burit med sig i den förnyelse som pågått på VT under de senaste åren, och nu får han alltså chansen att själv driva igenom fler förändringar.Kanske fick VT:s redaktion då också se prov på en annan av Charlis sidor. Estradören - han är inte rädd att möta en publik. Han har en bakgrund som revymakare och underhållare. Västerviks kommun har inte sällan varit spelplats, som den gången han fick rycka in som dansbandsmusiker.- Vi skulle underhålla i Medborgarhuset i Tyllinge, och så skulle det vara dans. Några dagar i förväg ringde arrangören och sade att dansbandet tackat återbud. Man undrade om vi kunde ta den delen också.Svaret blev "ja". För att danskapellet skulle bli komplett fick Charli hastigt bli trummis. På torsdagen köptes ett trumset, fredagen ägnades år repetitioner, på lördagen spelade man i Tyllinge och på måndagen såldes trumsetet igen.- Vi hade 20 låtar på repertoaren. Folk hade jätteroligt och ville inte sluta dansa. Vi fick spela samma låtar om och om igen till ett-två på natten. Min blivande fru hade följt med och hon tyckte att det var en fruktansvärd kväll, men alla andra verkade ha roligt. Jag hoppas att jag är välkommen till Tyllinge igen.Visserligen är hans dagar som aktiv musiker och amatörskådespelare över, men kanske har den sidan satt prägel på honom tidningschef. På Norrköpings Tidningar har han fungerat som tidningens ansikte utåt. En person som gärna möter läsaren - både på stora arrangemang och i enskilda möten i vardagen.Det är något han klargör att han tänker fortsätta med på VT.- Jag tror att jag hittills svarat på alla mejl och brev jag fått från läsare. Jag vill gärna komma ut och möta läsare i olika sammanhang.Varför tog du jobbet på VT?- Jag drogs till att få börja jobba mer med journalistik igen.Under de senaste åren har Norrköpings Tidningar vuxit som koncern. För Charli Nilsson har det inneburit att mycket av hans jobb handlat om att hitta samordningsvinster mellan koncernens tidningar. Framförallt mellan Norrköpings Tidningar och granntidningen Östgöta Correspondenten i Linköping.Han hoppas att jobbet på VT ska handla mindre om organisation och mer om journalistiska frågor.- När jag på ett koncernledningsmöte i maj fick höra att jobbet som chefredaktör på VT skulle bli ledigt sade jag direkt; "Det vill jag ha". Det är första gången jag själv anmält mitt intresse för ett jobb.Staden lockar också. Han kommer från Vimmerby, och när han träffade sin fru var hon bosatt i Västervik. Han känner staden, och många människor som bor här.Journalistbanan började i Vimmerby 1970. Därefter har han jobbat på tidningar i Eksjö, Kalmar, Växjö och nu senast Norrköping. Han har skrivit sport och kommunjournalistik och varit arbetsledare i en rad olika befattningar. Det finns en röd tråd: Han har varit lokaljournalistiken trogen.- Den är viktig. På många orter som jag jobbat har lokaltidningen i princip varit ensam. Om inte vi berättar om vad som händer, vem ska då göra det?Så kommer vi till historien om det som Charli Nilsson kallar ett av sina största journalistiska misstag. Det skedde i Västervik på 70-talet. Han var hitsänd från Vimmerby för att bevaka ett kommunfullmäktigemöte och anlände i god tid:- Jag satte mig nere vid Slottsholmen en stund. När jag reste mig för att gå till mötet såg jag att det kom en stor båt som skulle in i Gamlebyviken, men jag fäste inget större avseende vid det.Hade han väntat en minut hade han kunnat fotografera hur båten körde rakt in i bron över strömmen. Nu skickades han istället tillbaka till Västervik dagen efter för att skildra hur Norrlandet var avskuret från Västervik efter olyckan. Det som fanns att dokumentera var en trasig bro - båten var vid det laget borta.- Det fick jag höra om länge från mina kollegor.

"Om vi inte berättar - vem ska då göra det?"

Ett av hans livs största journalistiska misstag gjorde han i Västervik. Och hans fru minns med fasa en danskväll i Tyllinge. Trots det tvekade inte Charli Nilsson att ta jobbet som chefredaktör på Västerviks-Tidningen.