Klockan fem på lördagsmorgonen den 1 mars väcktes Krister Örnfjäder av sin fru vid femtiden på morgonen. Då hade hon fått höra talas om mordet.
– Det kändes som om man fortfarande drömde. Det gick inte att ta in, säger Örnfjäder.
Fyra timmar senare var ett möte med arbetarekommunen i Västervik inbokat.
– Jag var ordförande då. Mötet blev lite av ett "psykologmöte". Vi försökte bearbeta det som hänt tillsammans.
Krister Örnfjäder beskriver statsministermordet som den mest omvälvande händelsen som han hittills hade varit med om. Mötet övergick dock i praktiska förberedelser. Ett kondoleansbord och marschaller ställdes ut utanför Folkets hus i Västervik.
– Människor sökte sig dit. Det blev nästan som ett stormöte. Man stod i grupper och pratade om det som hänt, säger Krister Örnfjäder.
920 namn på listorna
VT:s reporter Stig Karlsson beskrev stämningen på följande sätt: "Förundran inför det ofattbara, det otroliga. Det var en tyst förtätad stämning över folk på Spötorget utanför Folkets hus denna lördagsförmiddag. Stilla gick folk fram och skrev sina namn på kondoleanslistor som lagts ut."
När dagen var över hade listorna samlat 920 namn.
Några veckor senare var Krister Örnfjäder en av dem som gick i sorgekortégen vid Palmes begravning. Socialdemokratiska partifunktionärer från hela landet bar fanor.
– Vägen kantades av som jag minns det minst 100 000 människor.
Resa till Palestina
Krister Örnfjäder beskriver Palmemordet som en händelse som inte går att lämna bakom sig. Det aktualiseras ständigt. I nyhetsflödet och av människor i omgivningen. Krister Örnfjäder är numera riksdagsman. I förra veckan var han på en resa till Palestina.
– Där var det människor som sade "är det inte snart 30 år sedan Palme mördades". Själv hade jag inte tänkt på det.
Inte minst fick partiet en obehaglig påminnelse 17 år efter mordet på Olof Palme när Anna Lindh mördades.
– Man kände sig bekant med båda.
Fullsatt när Palme talade
När Krister Örnfjäder får lyfta fram ett minne av Palme så är det Palme som talare.
– Det arrangerades en arbetarrörelsens dag i augusti innan valet i Kolmården. Vi åkte åtta – tio bussar från Västervik. Hela Kolmården var fullt när Palme talade. Det är en särskild känsla när så många som delar samma åsikter kommer samman.
Det låter overkligt i dag. Skulle Palme kunna dra lika många åhörare i dag?
– Jag tror det, säger Örnfjäder, men fortsätter:
– De politiska partierna spelar inte samma roll för människor i dag. Engagemanget har minskat, och det är mer som konkurrerar om uppmärksamheten, men jag tror att rätt person med rätt organisation; Jag tror att det skulle vara möjligt.