Göran Andersson är en av dem som bor på härbärget. Här med Linda Åkerman från Vinternatt.
"Privat" står det på en skylt som hänger på skärmväggen som delar av den stora salen på Pingstkyrkans nedervåning. Bakom skärmväggen står sex bäddade sängar, och i en av dem ligger en äldre man fortfarande och sover. De andra nattgästerna äter frukost tillsammans med övriga LP-besökare.
Tidigare var tanken att härbärgets gäster checkar ut efter frukost, och checkar in igen på kvällen. Men många har varit så trötta att de inte orkar dra runt utomhus på dagarna. Därför finns nu möjlighet att vara på härbärget, få mat och hänga på olika aktiviteter under större delen av dagen. Vissa dagar går de till TR och tränar ihop. På tisdagar har ofta Frälsningsarmén någon aktivitet. I veckan har gänget skramlat för att få råd att gå till Jailbreak tillsammans, och fira en i "Vinternatt-gänget" som fyller 50 år.
– Det är stora och små aktiviteter. Ibland spelar vi bara Yatzy, säger Linda Åkerman, som ligger bakom organisationen Vinternatt tillsammans med maken Pauli Åkerman.
Det finns plats för fem personer på härbärget i Västervik. Sex personer sover där. Det är med andra ord fullt.
Det finns inga krav på att gästerna ska vara absolut drogfria, men kyrkans pastorer ansvarar för att kontakta polisen om någon skulle för full. Än så länge har det inte hänt.
– Det har fungerat jättebra. Jag upplever att de har en stor respekt för kyrkan, pastorerna och oss, säger Linda.
Linda hade länge pekat på behovet av ett akutboende för hemlösa i Västervik, men det var först efter att en hemlös man dog på en offentlig toalett som kommunen agerade på allvar. Nu har kommunen skrivit under ett avtal där man förbinder sig att stå för kostnaderna när Pingstkyrkan/LP-verksamheten ordnar en akut boendelösning för hemlösa under vintern.
Linda Åkerman menar att kommunen behöver ha någon som är ansvarig för att koordinera arbetet kring de hemlösa personer som bor på härbärget, och komma igång med att slussa ut dem till andra boenden.
Så här i efter hand tycker Linda att det löst sig på bästa vis. Samtidigt har det varit en tuff tid för många av de hemlösa, även efter att de fått tak över huvudet. De kommer från en miljö där allt handlade om att överleva. Nu får de sina basala behov tillgodosedda, och då kommer många känslor ifatt. Inte minst sorgen efter vännen de mist, och tankarna på vad de kunde ha gjort mer för att hjälpa honom.
– Det var många som grät på nätterna, säger Linda.
Nyligen fick härbärget ytterligare två gäster som har förlorat sitt boende – en man och en kvinna i 70-årsåldern. Samtidigt har Vinternatt fått kontakt med en 19-åring som snart blir utan bostad. Men det finns inte plats för honom på härbärget. Utrymmet som förvandlats till sovrum rymmer helt enkelt inte fler sängar.
Linda tycker att kommunen behöver ta ett större ansvar för att följa upp och slussa vidare de som bor på härbärget idag till andra, mer permanenta boenden. Härbärget ska vara en akut lösning.
Här sover de som har plats på härbärget, som egentligen är ett akutboende. Dock är "besökarna" där även på dagarna.
Men enligt Liselott Månsson, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen, finns inget i överenskommelsen om att det är kommunens ansvar att slussa ut personerna.
– De som använder akutboendet har möjlighet att ansöka om insatser efter sina personliga behov och de aktuella aktörerna får då utreda och bedöma enligt de lagar och riktlinjer vi förhåller oss till i respektive verksamhet, skriver hon i ett mejl till VT.
Kommunen har dock åtagit sig att besöka boendet en gång i veckan – och samma dag som vi gör intervjuer sitter Liselotte Månsson i ett flera timmar långt möte med kyrkans pastorer, Robert Tedenby och Michael Nyborg. Vi pratar med pastorerna efteråt, och de tycker att det var ett bra möte, och har goda förhoppningar inför det fortsatta samarbetet. Båda betonar också att utslussningen av gästerna inte är någon enkel fråga.
Anne-Marie Torstensson blev hemlös när huset hon bodde i skulle säljas. Men snart ska hon få en ny bostad.
Göran Andersson ska snart få en bostad, tills dess sover han på härbärget.
Samtidigt lyckas vissa lösa boendefrågan själva. Som Anne-Marie Torstensson. Hon blev hemlös när huset hon bodde i skulle säljas, men har nyligen fått hyreskontrakt på en lägenhet i Blackstad.
På härbärget träffar vi också flera personer som har egna lägenheter, men kommer till kyrkan för att vara med på LP:s frukostar och andra aktiviteter. En av dem, som kallar sig Gunilla, har missbrukat sedan hon gått i åttan. Tidigare drack hon varje dag, nu är hon mer en periodare.
För Gunilla betyder Vinternatts arbete mycket.
– Det är som ett andra hem. Man behöver inte göra sig till, utan kan vara som man är.
Lennart Karlsson har missbrukat sedan han var barn och är mycket tacksam över härbärget och Vinternatts arbete.
Både hon och bordsgrannen Lennart Karlsson, som även han missbrukat sedan barnsben, är tacksamma och imponerade över Vinternatt och LP:s engagemang för missbrukare och hemlösa.
– Jag har aldrig varit med om något liknande, och då har jag varit i vårdsystemet i 50 år, säger Gunilla.
Gunilla säger att härbärget är som ett andra hem.
Linda Åkerman berättar att det är väldigt lugnt och fritt från konflikter på härbärget, trots att de bor så trångt.