Jon Johansson är Odensvibon som flyttade från kommunen i unga år för att plugga. Men för drygt tio år sedan flyttade han tillbaka och bor nu i en villa på gångavstånd till Västerviks sjukhus där han jobbar som överläkare på medicinkliniken.
Under arbetsdagarna på sjukhuset möter han många patienter som är väldigt sjuka. Och alla de här mötena har fått honom att börja fundera.
– Många av mina patienter har skjutit det viktiga i livet framför sig. Och när de kommer till mig är det oftast för sent. Ibland är det nästan som om vi tror att vi är garanterade att kunna göra något "sen", men det finns verkligen inga garantier.
Den här insikten var en av anledningarna till att Jon valde att ta tjänstledigt i fjol.
Han ville få tid att stanna upp och fundera över vad han själv värdesätter i livet och även tänka igenom vad han själv skulle kunna bidra med för att skapa en bättre värld.
– Vi står inför så många problem i samhället just nu och jag funderade på vad jag själv skulle kunna göra för att bidra. Jag vill kunna säga att jag gjorde något och tog chansen att påverka, att jag inte bara fortsatte i samma gamla hjulspår för att göra någon "sen". Jag vill vara med och bygga ett bra samhälle där mina barn kan växa upp och leva tryggt, säger Jon.
Han tar en klunk te innan han fortsätter. Utanför fönstret är det grått och snöfritt, ingen sol i sikte.
– Jag tror att vi behöver en positiv gemensam vision för hur vi vill leva i framtiden.
Jon har lite idéer på hur vi skulle kunna leva. Han har fördjupat sig i hur människor lever i världens så kallade "blå zoner", områden där många av invånarna blir äldre än 100 år. Och han tror att det kan vara en del av lösningen.
– I de blå zonerna lyckas många bli riktigt gamla med god bevarad hälsa på ett sätt som vi knappt trodde var möjligt i vår del av världen.
Jon räknar upp de blå zonernas framgångsfaktorer.
– De har en traditionell kosthållning, det finns inget McDonalds. De rör sig också mycket och lever i ett lugnare tempo än vad vi gör här i Sverige och de tar sig verkligen tid att vila och umgås. Jag tycker att det beskriver ganska bra hur vi egentligen kanske skulle leva våra liv, lite som de lever vid Medelhavet, säger Jon och tillägger att det blir mer och mer känt att ensamhet är en lika stor riskfaktor som rökning och övervikt.
Jon Johansson lyfter fram flera skäl till varför vi skulle tjäna på att förändra vårt sätt att leva.
– När jag läste till läkare för 20 år sen trodde man knappt att det var möjligt att 20-åringar kunde få hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes typ 2, men så är det i dag. Dessutom ökar den psykiska ohälsan väldigt mycket.
Han nämner också att 70, 80 procent av alla livsstilssjukdomar skulle gå att förebygga och att tre bara procent av alla vuxna äter enligt Livsmedelsverkets rekommendationer i dag.
– Jag trodde väldigt länge att det var ofrånkomligt att drabbas av högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar på äldre dar, men så är det inte alls. I dag utgör livsstilssjukdomarna absolut största sjukdomsbördan så därför vore det en enorm vinst om man bara kunde minska antalet som drabbas med ett par procent.
Jon nämner också situationen inom sjukvården och Sveriges allt äldre befolkning.
– Vård och omsorg står inför jättestora problem framöver. Bemanningen går inte ihop sig och de problem vi ser i dag kommer att bli värre. Det var faktiskt situationen i vården som ledde mig in på att försöka hitta någon typ av lösning.
Jon säger att han har funderat en hel del på vi inte satsar mer på att hålla folk friska, för att på så sätt minska behovet av vård.
– Vi skulle vinna på det som individer, men även kommunen och regionen skulle tjäna på det.
Jon tror alltså att vi skulle behöva en gemensam vision. Han tror inte att det räcker med små ändringar och effektiviseringar utan att vi skulle behöva ta ett större grepp.
– Jag tycker att vi ska jobba för att Västervik ska bli en blå zon. Kommunen är så pass liten att det skulle kunna gå att genomföra förändringarna här. Tänk om vi kunde ha en gemensam vision i bakhuvudet när vi planerar för framtiden, när vi sätter upp planerna i kommunen, regionen och företagen, säger Jon som menar att vi behöver tänka visionärt och fundera på hur vi vill leva om 20 år.
Ett steg på vägen är fler mötesplatser.
– Det behövs platser där man kan träffas på enkel sätt, göra saker tillsammans och ses över generationsgränserna, säger Jon som tycker att det vore roligt om det gick att ses och laga mat tillsammans någonstans och att det vore trevligt med gemensamma odlingsytor.
Dessutom tycker han att kommunen borde ha en volontärcoach, en person som man kan kontakta om man vill hjälpa andra på frivillig basis men inte vet var man ska vända sig.
– Jag tror att det finns väldigt många människor som gärna skulle vilja göra något, men man vet inte riktigt hur man ska göra. Det kanske är någon som vill hjälpa till i skolan eller på något äldreboende. Det kan också vara någon som behöver hjälp med något, som att klippa gräset.
Jon har tillsammans med tre andra Västerviksbor skapat en hemsida som ska hjälpa människor att få kontakt med varandra.
– Målet med hemsidan är att knyta samman personer som vill vara med och bygga ett annat samhälle. Den ska vara en typ av mötesplats. Förhoppningen att det kan starta en massa små projekt runt om i kommunen framöver. Jag tror att det finns väldigt många där ute som har bra idéer som borde förverkligas.
Jon Johansson valde alltså att ta tjänstledigt i ett drygt halvår i fjol för att fundera över livet och framtiden. Han berättar att han drog en hel del lärdomar under det där halvåret och att det bland annat ledde till att han nu väljer att jobba deltid.
– Jag kom fram till att jag uppskattar min lediga tid och att få vara med familj och vänner mer än vad jag uppskattar pengarna som jag skulle ha tjänat om jag hade jobbat mer. Att ha fritid är väldigt mycket värt för mig, säger han.
Med mer fritid har Jon dessutom fått tid att engagera sig mer i det han brinner för, att arbeta för skapandet av ett hälsosammare samhälle.
Det kommer han att berätta mer om när han föreläser för allmänheten den 11 februari.
Värt att veta är att Jon också har passat på att bygga på ett fritidshus på hjul tillsammans med sin pappa under tjänstledigheten. Men just nu är bygget på paus, så det får vi berätta om en annan gång, när våren kommer och bygget drar i gång igen.