Det är tisdagskväll och det lyser från klubbstugan på Ljunghedens motorstadion. Men det är inte speedwayklubben som drar upp riktlinjerna för den kommande säsongen.
Inne i ett av rummen kopplar Westerviks Sändamatörer upp utrustning för fullt: sändare, förförstärkare, slutsteg och en rad andra brukar ska kopplas samman. Tomas Falk slår en signal till Göran Granberg som inte dykt upp än:
– Kan du ta med en extra kabel?
Det är tävlingskväll. Runt om i Skandinavien sitter klubbar och enskilda radioamatörer och försöker få kontakt med varandra. Under fyra timmar ska alla kontakter loggas. Kontakterna poängsätts efter avstånd.
En efter en droppar medlemmarna in. De pratar om vädret. Inte bara av artighet. Väderförhållandena kommer att påverka resultatet. Ikväll ligger det ett högtryck över Finland.
– Det är bra. Signalerna sticker iväg bättre, säger Per Örnvall.
Att man lånar speedwayklubbens lokal är inte en slump. Ljungheden är den högst belägna platsen i Västervik. Det är här förutsättningarna är som bäst.
– Jag som bor neråt Gamlebyviken har svårt att få kontakt västerut hemifrån, säger Tomas Falk.
Kvällens första kontakt blir med Söderhamn, 39 mil bort. Det ger 891 poäng.
Så fortsätter kontaktjagandet. I bland med morsekod, ibland verbalt med ett språk fyllt av förkortningar. Förkortningarna är skapade för effektiv kommunikation under osäkra förhållanden. Ett budskap ska gå igenom även när signalerna är svaga, eller mottagaren talar ett annat språk.
– Minns du filmen Titanic? Där använde de anropet CQD. CQ är ett anrop. D står för "distress" (Engelska för "nöd". reds. anm.), en föregångare till SOS, säger Lars Palmén som har en bakgrund som radiotelegrafist på sjön.
– Lars kan kommunicera med en kines med anropen, säger Per Örnvall.
Trots allt kan man inte låta bli att tvivla på vad de håller på med, när man ser alla apparater. En gång i tiden var de det smidigaste sättet att nå människor på andra sidan jorden. I dag finns internet och mobiltelefoner.
Vad är tjusningen med radiokommunikation?
– Bara för att det går, säger Tomas Falk.
De andra skrattar. Det är inte första gången de har fått frågan. Tomas Falk säger att det trots allt är något speciellt med känslan av kontakt över radionätet.
Att det finns enklare och modernare kommunikationssätt bekommer dem inte:
– Fråga Smalspårsföreningen samma sak, säger Lars Palmén.
De lägger till att det finns ytterligare en spännande dimension med att ha radiocertifikat. Möjligheten att testa egna radiokonstruktioner. Det är bara tillåtet för den med certifikat.
– Ta bluetooth och wifi. Det är radioteknik. Det kan inte vara fel att kunna, säger Lars Palmén.