Natur-Titta! Säger Bo Lewander och knackar mig lätt på axeln.
- Nu är det dags för vaktavbyte vid boet.
Vi står på en brygga i Reginelundsviken där fyra par skäggdoppingar har byggt bo i bladvassen. Jag har fått låna tubkikaren som Bo tagit med sig och siktet är inställt på några ejdrar som guppar i vattnet några hundra meter bort. Fyra vuxna fåglar och två små dunbollar flyter omkring bland vågorna. Honfåglar som inte får egna ungar hjälper till att ta hand om de andra som finns i kolonin, det är som om de hade fyra mammor berättar Bo.
Men lite närmare oss, dit man inte behöver en kikare för att se, sitter en skäggdopping och ruvar. Boet är av havstång och gula vasstrån. Det döljs halvt av vass men när Bo knackar på min axel har fågeln precis dykt ner i vattnet och blottlagt de vita äggen som ligger i boet. I vattnet väntar dess partner men om det är mammans eller pappans tur att hålla vakt vet vi inte. Det går inte att se skillnad på skäggdoppingar.
Bo berättar att de brukar vara ganska snabba med bytet, de finns många djur som har fågelägg och fågelungar på menyn. Kråkor, gäddor, minkar och havstrutar, alla är de fiender till fågelföräldrarna.
Men nu tar det en bra stund innan den hoppar upp i boet. Enligt Bo kan det vara för att vi iakttar dem. Då gäller det att inte avslöja platsen för boet.
- Åh vad ägget syns nu, nu är det farligt läge, säger Bo Lewander.
Medans vi står där på bryggan och väntar så flyger en ladusvala förbi. Bo är snabb på att identifiera fåglarna. Men till sist så hoppar honan, eller hanen upp i boet, justerar några kvistar för att slutligen spärra upp fjädrarna och lägga sig till rätta över de två vita äggen.
Då var det dags för att packa ihop och dra vidare till nästa ställe. På den lilla ön Finland i Gamlebyviken häckar ett gäng med olika fågelarter men det är inte vilken fiskmås som helst som Bo hoppas få syn på. Det är den ganska nyanlända vitkindade gåsen som är fågeln för dagen. Bo uppskattar att den bara har funnits i Västervik i fem, sex år.
- Den är som en mindre kanadagås säger han. Fast svart, grå och med vita kinder.
Så står vi snart på nästa brygga. Vattnet kluckar i bakgrunden och Bo har fällt upp sitt stativ med tubkikaren. Den är riktad rakt ut mot Finland och Bo citerar vad han ser.
- Svan. Ejder. Ett viggpar. Havstrut och tärnor. Men ingen vitkindad gås.
Rätt vad det är pekar han upp mot himlen. En skräntärna flög nyss förbi. Världens största tärna och ganska sällsynt också får vi lära oss.
- Nepp, inga gåsar. Men vilken grej att vi fick se en skräntärna hörni. Det måste jag rapportera om, säger Bo Lewander med ett stort leende.