På småvägar genom östra Europa

Vi tar motorcykeln från Baltikum till Balkan. Vägarna är omväxlande, människorna ler. Vi passerar land efter land, vi reser genom historia och in i framtiden.
BMW:n är fullpackad. Tält, sovsäckar, stormkök och andra livsnödvändigheter är ordentligt fastspända när vi tar färjan från Sverige till Estland. Vår resa ner genom Östeuropa har börjat och vi glider in med motorcykeln i Tallinn.
Den gråa staden med betongbyggnader har börjat få färg, nya varuhus har dykt upp och den gamla delen av staden lockar turisterna med estnisk kultur. Vi stannar inte länge, vår resa kommer att bli lång och städer är inte så välkomnande för vårt färdmedel. Parkerar vi motorcykeln riskerar vi att bli av med vår fastspända packning.

Skog, skog och åter skog. Motorcykeln för oss från Tallinn och framåt mot Lettland, gråa övergivna betongbyggnader och storslagna hus från en svunnen tid sticker emellanåt ut bland träden. Vi har bestämt oss för att undvika de stora vägarna - med hjälp av GPS navigerar vi oss fram. Vi far fram på småvägarna genom det baltiska landskapet och barnen pekar och ler.
- Hello, hello, skriker barnen och rusar efter oss.
Vi vinkar till dem, rundar krönet och möter en äldre man med häst och vagn. Kontrasternas kontrast, vi far förbi honom på vår 1150 GS Adventure medan hans häst lunkar sakta fram.

Vi packar upp och ner vårt tält på de mest varierande campingplatser. En består av en trädgård, en annan enbart av skog. Campingarna är nästan alltid tomma och vi är definitivt de enda motorcyklisterna. Efter en skakig färd i 30 kilometer i timmen på en usel väg i södra Lettland, kommer vi till Litauen. Sömn är det som fyller våra tankar, efter alltför många timmar på motorcykeln. Den första campingen vi svänger in på ligger vid motorvägen, har en enda bajamaja och ingen som helst inhägnad. Efter att ha inspekterat fem campingplatser ger vi upp och tar in på hotell. Av de baltiska länderna är Litauen det land där förändringarna och tiden fortfarande smyger sig fram. En kvinna håller just på att mjölka sin ko när vi passerar hennes hus. Landskapet är vackert och regnet ger ett dunkelt ljus.
Vi åker över en gräns, är inne i ännu ett land. Avsaknad av vägskyltar gör att vi kör vilse och irrar i skogar på jakt efter camping. Och strax därpå får vi känna på hur ont regndroppar kan göra. Polen välkomnar oss med hagel!

Till slut hittar vi en camping vid en sjö, vars vatten är varmare än vår kroppstemperatur. Allting i vår packning är blött, vi får stå upp och äta. Nästa dag slingrar vi oss fram mot Warszawa.
Stora byggnader från den kommunistiska eran gör att vi känner oss små på motorcykeln. Vi låter stormköket stå och besöker en modern restaurang. Warzawa pulserar och växer, trendiga caféer och restauranger har etablerat sig i staden. Men livet på landsbygden går sin gilla gång. Maskiner är inte något vanligt förekommande vid åkrarna, utan människor går och sår för hand.
- Nice bike, säger en man i Krakow.
Han tar några varv runt motorcykeln, ropar till sina vänner som även de kommer fram för att inspektera motorcykeln. De ler, gör tummen upp och är imponerade av all packning.
Vi har stannat på ett trafikförbjudet torg i den gamla delen av staden, eftersom vi vill ha uppsikt över cykeln, men poliserna i Krakow samtycker inte. Vi måste röra på oss.

Vid en sjö uppe i bergen i Slovakien slår vi upp tältet. Utbudet i affärerna i Slovakien är inte gjort för campare och stormkök. Vi reser mellan mataffärer och grönsaksstånd för att hitta någonting som vi kan laga. Till slut sitter vi med sjön framför oss och bergen runt omkring äter vi en god måltid innan det är återigen dags att krypa in i tältet.
Vi lämnar Tatrabergen för Ungern och Budapest. Därefter går färden mot Adratiska havet, där campingarna ligger nära strandkanten. Vi har kommit till Kroatien, det första land som vi besöker som inte är med i EU. Men tron på att Kroatien snart ska komma in i unionen är stark i ett land där gästfrihet är en del av kulturen och där turisterna är många. Tälten står packade på varandra och för en gångs skull möter vi andra motorcyklister. Kollegialkänslan mc-folk emellan infinner sig, vi nickar och inspekterar varandras cyklar, för att sedan samåka ihop en bit ner genom Kroatien. Vägarna är som en dröm, vi åker runt, över och ner för bergen - med skräckblandad förtjusning, många av de slingriga vägarna över bergen saknar räcken.

Vi tittar in i grannlandet Bosnien och Hercegovina och kontrasterna är stora. Kroatien har blivit ett land som är beroende av turism, men i Bosnien är turisterna sällsynta. Campingarna lyser med sin frånvaro och kriget har lämnat tydliga spår. Vi passerar ruin efter ruin och stannar med motorcykeln framför en skylt. Trots att vi inte förstår språket så förstår vi budskapet. Varning för minor. Vi håller oss på vägarna under vår resa genom Bosnien och Hercegovina. Efter en vecka i Bosnien och Hercegovina är vi trötta och våra kroppar värker efter alla timmar på motorcykeln. Efter åtta länder under åtta veckor börjar vi den långa resan tillbaka till Sverige.