- Min dröm är att utbilda mig här och åka hem till Afghanistan och hjälpa skadade människor, säger Monir.
- I Norge har mina vänner fått jobb och Sverige är stort, så jag tycker att jag borde få jobb snart. Men när jag ser hur många svenskar som sitter på arbetsförmedlingen så tänker jag. Hur ska jag kunna få ett jobb, jag som inte ens har språkkunskaperna? Men jag hoppas, säger Warfa som precis som Monir varit i Sverige i drygt ett halvår.
Kanske kan en praktik på räddningstjänsten hjälpa menar männen från SFI, Svenskundervisning för invandrare. De har precis fått känna på hur det är att leta efter en människa i ett extremt närsynt mörker. En variant av sökövning räddningstjänsten tillämpar för effektiv rökdykning.
- Det var tufft. Vi hittade ingen docka.
Det är 25 meter upp i luften. Det är kallt. Blåsigt och tufft. När stegbilskranen är på väg upp håller de i sig ordentligt.
- Vi vill inte titta ner, säger de i kör.
På marken igen kan man tro att de vill ge upp.
- I går ville jag bli brandman. I dag måste jag bli det, menar Monir.
- Jag kan tänka mig vilket jobb som helst. Men jag är redo mannen att bekämpa bränder, tillägger Warfa och gör honnör mot brandmannen Erik Flink.
Flink är regional utvecklare för jämställdhet och mångfald inom räddningstjänsten för MSB, Myndigheten för samhällskydd och beredskap.
- Att ha fler människor med utländsk bakgrund är helt avgörande för räddningstjänsten ska fungera fullt ut. Särskilt i framtiden.
Samhället består till stor del av personer som inte har svensk bakgrund. En fråga vi inom räddningstjänsten måste ställa oss är huruvida jag som svenskfödd manlig brandman kan bemöta alla som lever och verkar i det svenska samhället i dag? Hur kan vi göra för att nå ut till fler samt skapa ännu mer trygghet och ökad kunskap om skydd mot olyckor? Vi vill vara en modern räddningstjänst som speglar samhället. Vi ska kunna bemöta alla på ett likvärdigt sätt. Vi söker därför kunskap överallt för att öka kvaliteten på vår räddningstjänst. Även på SFI.