Par i konst får VT:s kulturpris

Västerviks-Tidningens kulturpris går i år till konstnärsparet Lillemor Bokström och Jan Wiberg.
De får priset för sin mångåriga konstnärliga gärning som har präglats av nyfikenhet, ständig förnyelse och en skaparglädje som inte minst har bidragit till framgångar inom glaskonstens område.
- Jag måste säga att jag blev lite häpen när vi fick priset. Och väldigt glad, säger Lillemor Bokström.
Jan Wiberg har tidigare belönats med kulturpris från både tidningen Barometern och landstinget i Kalmar län.
- Men det känns ju jätteskojigt att få ett pris i staden man bor i, säger han.
Även om de oftare har separatutställningar i andra svenska städer, råder det ingen tvekan om att deras konst är mycket välkänd och uppskattad i Västervik. Jan Wibergs utställning under mars månad blev en stor framgång, och när Lillemor Bokström ställde ut i Västervik för några år sedan var det kö för att komma in på galleriet.
- Så man har ju anat att det finns ett visst intresse, säger Lillemor.
De tror själva att uppskattningen kan bero på att deras konst är ganska lätt att förstå, rent av lite folklig.
- Det finns nog alltid något i vår konst som man kan haka upp sig på eller känna igen. Ett exempel är att i Västervik efterfrågas mina målningar av båtar ofta, medan mina porträtt uppskattas mer i andra städer.
Jan och Lillemor är båda utbildade på konstfack i Stockholm, men är bosatta i Västervik sedan mer än trettio år. På väggarna i hemmet hänger många porträtt och målningar signerade Jan Wiberg. I en rymlig hylla sitter nallar på rad, och på ett staffli växer Lillemors målning av en ensam docka fram.
För Jan är konst ett sätt att upptäcka andra möjligheter än det inlärda sättet att uppfatta verkligheten på. Därför växer hans motiv fram under arbetsprocessens gång, några klara budskap har han inte.
Konsten ska hålla vid liv det som inte nyttigt, det ska vara något annat än det vi har lärt oss att se.
Medan Jan har en oplanerad lekfullhet i sitt skapande, har Lillemor en mer jordnära inställning till sina målningar. Hon har varit trogen sina favoritmotiv under åren, men har ständigt varierat sig i uttryck, material och former. Hon har ofta en klar bild av form och funktion innan hon börjar skapa.
- Jag är nog ute efter att beröra lite grann med min konst. Det jag blir gladast åt är nog när någon kan känna igen minnet av sin egen gamla nalle när de ser det som ett motiv.
Paret har punkterat föreställningen om att två konstnärer inte ska bo ihop eftersom det ligger i yrkets natur att vara egocentrisk, som Jan uttrycker det.
- Vi kompletterar nog varandra ganska bra. Men när vi försökte dela ateljé blev vi osams, säger Lillemor.
Någon konkurrens råder inte mellan de båda konstnärerna.
- Det beror nog på att vi är så jämna. Om en av oss sålde mer skulle det nog ha kunnat bli lite jobbigt, särskilt för den som hade mer framgång, säger Jan.
Men de tassar ganska försiktigt i varandras ateljéer. Jan vill ogärna ha synpunkter under arbetsprocessen.
- Lillemor vill gärna råda mig, men säger hon att något är fint målar jag troligen över det. Då är målningarna för lätta. Jag tål inte när någon lägger sig i. Det är säkert en defekt, men jag klarar inte av instruktioner.
Lillemor tar gärna emot råd och konstruktiv kritik.
- Men Jan har så snälla förslag och är alltid så positiv när jag ber om råd. Men han får mig att våga ta ut svängarna mer och inte vara så kontrollerad.
I parets hus finns gott om både dekorativ och funktionell glaskonst. Glasfaten med motiv som designats av paret har med åren blivit riksbekanta.
Lillemor och Jan har nu sagt upp samarbetet med Lindshammars glasbruk. Serietillverkningens baksida blev att de tappade kontrollen över både motiv, produktion och kvalitet samtidigt som den ekonomiska förtjänsten var minimal.
- Men vi lärde oss mycket under tiden. Nu fortsätter vi med glaset på egen hand i stället, säger Jan.
De kan i dag leva på sin konst, men tänker inte slå sig till ro. De har ständigt nya projekt på gång.
Lillemors och Jans drivkraft är att man alltid kan förbättra sig. Därför är de bara glada att då och då misslyckas.
- Om man hela tiden lyckades skulle man ju aldrig utvecklas och bli bättre. Om en höjdhoppare ständigt hoppade exakt 2.20 varje gång, skulle det inte vara så kul att titta på, eller hur?

Fotnot: I kulturprisets jury ingår Västerviks-Tidningens chefredaktör Hans Holm, förre detta chefredaktören Bertil Andersson, antikvarie Barbro Friberg, kulturskribenten Rune Engelbrektsson och Charlotte Delaryd, reporter på VT.