Parkinsonföreningen har gjort livet ljusare för Lennart Lundberg

- Jag arbetade som chef för byggavdelningen på Försvarets materialverk tills den verksamheten helt plötsligt lades ut på entreprenad och jag blev arbetslös, berättar Lennart Lundberg. Det var 1996, jag var 58 år, och jag och min hustru Birgitta började fundera på vad vi skulle göra med resten av våra liv.
- Som söderkis ville jag ogärna bosätta mig norr om Slussen och billigaste stället att hitta ett boende var på landsbygden i norra Kalmar län och jag har en stor anknytning till trakten genom släktingar som vuxit upp på Värmansö utanför Loftahammar. Där var jag första gången redan 1946, då åkte vi med ångaren Tjust.

Det blev ett hus i Skedshult och där har makarna Lundberg trivts mycket bra, men huset blev för stort och sedan ett år bor de i villa i Gamleby.
I unga år levde Lennart Lundberg ett äventyrligt liv. Han bodde i Afrika mellan 1959 och 1963. Först som FN-soldat och sedan som civilanställd livvakt åt FN-tjänstemän. Någon längtan tillbaka till Afrika har han inte, även om han trivdes bra. Men han följer noga vad som händer idag och läser också om den historiska bakgrunden till den konflikt i Kongo som han deltog i under så många år.

- En del upplevelser var mycket hemska, bland annat tvingades jag leva ensam i djungeln under en månads tid. En månad då jag mest låg och tryckte under dagtid och förflyttade mig korta sträckor på natten.
- Efter tjänstgöringen var det bara tack och adjö, inga krissamtal precis och min räddning blev en anställning på en amerikansk flygbas i Libyen där jag kunde hinna ifatt mig själv efter upplevelserna i Kongo som fortfarande är alltför levande inom mig.

Tillbaka i Sverige träffade Lennart Lundberg sin fru Birgitta som även hon studerade till ingenjör. En skärgårdstjej från en ö utanför Stockholm.
- När vi kom till Skedshult fick jag jobb på husfabriken i Valdemarsvik och det var där jag först märkte symptomen på Parkinsons. Nu håller jag sjukdomen stången med piller. Jag har en "mat- och sovklocka" som ringer var fjärde timma så att jag kan hålla medicinen aktiv. Tidigare har jag "bara" haft problem med hudcancer efter alltför mycket sol i Kongo. Jag har opererat 17 ställen i ansiktet.
- Men Parkinson är något annat och utan det otroligt fina stödet från medlemmarna i den lokala Parkinsonföreningen vet jag inte hur det hade gått. Allt har blivit mycket ljusare sedan jag kom med där. Genom att berätta om mig och min sjukdom hoppas jag att andra som lider av samma sak ska upptäcka Parkinsonföreningen.

Lennart Lundbergs stora hobby genom hela livet har varit teckning. Han har bara visat sina alster någon enstaka gång, trots att det är teckningar av hög kvalité och att han samlat på sig en rejäl bunt. Nu tänker han i alla fall ställa ut på sin nya hemort, så den första veckan i maj visar Lennart Lundberg ett urval av sina teckningar på Galleri f vid Gamleby torg.

Parkinsonföreningen har gjort livet ljusare för Lennart Lundberg

För tio år sedan drabbades Lennart Lundberg, Gamleby, av Parkinsons sjukdom. Tack vare den lokala Parkinsonföreningen har han orkat hålla humöret uppe och gå vidare. Han har ett ovanligt spännande livsöde med traumatiska upplevelser som ibland håller honom vaken om nätterna.