Patrik Alexandersson funderar mycket på vad som kunde ha hänt, och hur det ska gå för flickan nu.
Klockan var kring 16 på måndagen. Patrik Alexandersson hade just avslutat sin arbetsdag på Ahlsell i Västervik och hämtat sonen från fritids. När han körde över Slipbron uppfattade han något märkligt på andra sidan vägen. En ung flicka, som hängde ut över bron på andra sidan räcket – det såg ut som att hon var på väg att hoppa ner mot tågrälsen. Samtidigt såg han flera personer som cyklade eller gick förbi henne utan att stanna.
Patrik reagerade instinktivt.
– Jag kunde inte släppa det, utan vände vid rondellen vid Malkars. Sen svängde jag upp bilen på trottoarkanten, och stoppade trafiken.
Han gick fram till flickan och ställde sig jämte henne, mån om att inte skrämma henne så att hon skulle rycka till och riskerar att ramla.
– Jag försökte vara lugn och sa: "Jag heter Patrik, kan jag göra något för dig? Jag ser att du inte mår bra, men kan du inte komma över på den här sidan staketet i stället. Jag tror att det kommer kännas bättre för både dig och mig". Men hon skakade bara på huvudet.
Det kom fram ytterligare en kvinna som också började prata med flickan, och Patrik tog upp sin telefon för att ringa 112. Kvinnan och Patrik gjorde sitt bästa för att hålla flickan lugn fram tills att räddningsstyrkan anlände. När ambulansen och brandmännen väl närmade sig såg Patrik att hon blev stressad, och började vingla.
– Så jag tog henne i armarna och höll fast henne. Kvinnan som var med hjälpte också till. Jag var livrädd att hon skulle sprattla till, berättar han.
Dramat slutade lyckligt den här gången. När räddningsstyrkorna tagit över gick Patrik snabbt tillbaka till sin bil för att ta hand om sjuårige sonen som satt där och undrade vad som hänt.
En brandman ringde Patrik senare på kvällen för att fråga hur han mådde. Han svarade då att det kändes okej – men efteråt har tankarna snurrat. När vi träffas på tisdagen känner han en oro i kroppen och tänker mycket på vad som kunde ha hänt. Vad kommer hända med flickan nu? Har hon någon som tar hand om henne? Vad var det som hänt som gjorde att hon mådde så dåligt?
– I efterhand känns det som ett skapligt rop på hjälp att stå där vid kvart över fyra en måndag. Det är väldigt många som passerar. Men det känns så ledsamt att det var så många som bara gick förbi, eller cyklade förbi utan att göra något. Några var ungdomar, och jag lägger ingen skuld på dem för att de inte vågade, men det var även vuxna.
Patrik vill inte ha något tack och han önskar inte att målas upp som någon hjälte. Men han önskar att människor i större utsträckning ser varandra och hjälper till om någon mår dåligt. Att försöka vara en medmänniska, helt enkelt.
– Våga ha lite civilkurage, fråga hur någon mår även om det inte är din business. Det kanske är det enda den personen vill. Brandkåren och ambulansen gör ett fantastiskt jobb, men om du kan göra något, gör det. Nästa gång kan det vara ens egen kollega eller familjemedlem, och då önskar man att någon bryr sig.
Patrik Alexandersson uppmanar fler att våga vara medmänniskor och visa civilkurage.