I grå luvtröja och keps intar Petter Askegren scenen i Västerviks gymnasiums aula. På några sekunder har han fångat elevernas uppmärksamhet. Några minuter in i föreläsningen har han hunnit med flera anekdoter, och rappat en av sina tidiga texter. Det går undan – något som han verkar medveten om själv.
– Jag pratar fort, för jag vill hinna säga mycket!
VT får en pratstund med Petter innan föreläsningen, och han berättar då att resan in i musikens värld inte var helt självklar. Som barn tvivlade han på sig själv.
– Jag var dålig i skolan och hade dåligt självförtroende. Jag visste inte vad jag var bra på, mer än att jag var kreativ och kunde rita.
Petter har dyslexi, och tror i efterhand att han borde ha fått gå i en mindre klass och få särskilt stöd.
– Men min mamma ville inte att jag skulle gå i någon obs-klass, som det hette på den tiden. Det var kulturellt fel, vi var ju akademiker.
I vuxen ålder fick Petter en andra chans – och tog den. Via komvux hittade han ett eget språk, och blev så småningom en välkänd rapartist. I dag är han en mångsysslare av rang. Han producerar musik, arrangerar swimrun-tävlingar och är sommelier. Dessutom åker han land och rike runt och föreläser.
Hur hinner du allt?
– Det gör jag inte alltid. Men en vän brukar säga att jag har en luthersk arbetsmoral...
Vad är det främsta du vill att eleverna på Västerviks gymnasium ska ta med sig från föreläsningen?
– Stressa inte upp er för vad ni ska bli eller göra. Och fånga ögonblicket, livet ger er många kort att spela med, ta de möjligheter som ni får. Det är nog det som gjort att jag har kommit dit jag har kommit.
Föreläsningen arrangerades av Campus Västervik, och var en del av en inspirationsdag för elever på högstadiet och gymnasiet.