Vi närmar oss slutet av rundvandringen bland några av de praktiska programmen på Västerviks gymnasium. Eleverna Andreas Andersson och Fredrik Österlund som ska delta i yrkes-SM demonstrerar en CNC-maskin. De drar igång en dator. I en display radas koder upp.
Tidigare under besöket har rektorn Tom Nielsen pratat om att det är viktigt med utbildningar som inte är för teoritunga.
Det måste väl kräva mycket teoretisk kunskap för att sköta en CNC-maskin?
- Jo, men det är skillnad. För många elever är den teori som krävs i karaktärsämnena roligare. Man förstår snabbare sammanhangen. Sedan funkar det så, lär man sig en sak, så lär man sig snabbare nästa, säger Tom Nielsen.
Hans budskap är att de praktiska programmen har hamnat i bakvattnet, och att det är många som bidrar till förändringen:
Politikerna och skolan måste värdera praktisk kunskap högre. Nielsen tycker att grundskolan blivit helt inriktad på teoretiska färdigheter. Den som har praktiska talanger får under nio år aldrig höra att han eller hon är bra.
- Yrkesprogrammen betraktas som något för de skoltrötta. Det tycker jag säger mer om skolan än om eleverna.
Föräldrar är i dag helt inriktade på att om deras barn ska ha en chans i livet så måste de ha en ordentlig utbildningsgrund att stå på med högskola. Tom Nielsen menar att yrkesutbildning räcker långt. Jobbar man några år efter gymnasiet och sedan känner att man vill studera så finns det vägar vidare.
- Jag tror att man blir en bättre ingenjör om man gjort några år på golvet. Det är aldrig fel att ha en yrkesutbildning att falla tillbaka på om högskolestudierna inte skulle gå så bra.
De blivande arbetsgivarna måste visa upp sig.
Tom Nielsen kom till Västerviks gymnasium i mitten av augusti. Dessförinnan har han jobbat inom skolan i Arjeplog. Där var han med och startade en utbildning inriktad mot den industri som vuxit upp kring vintertestandet av bilar. Många av praktikplatserna som eleverna placerades hos var tyska företag.
- Där fick jag en inblick i de tyska företagens inställning till utbildning. Där börjar man besöka skolor redan när eleverna är i tio årsåldern. Man börjar marknadsföra sig tidigt som arbetsgivare. Svensk industri måste tänka på samma sätt. Nu har vi lågkonjunktur, men om fem - tio år kommer det att behövas folk.
Ett exempel på en yrkesutbildning som för en undanskymd tillvaro är Hantverksprogrammets inriktning mot finsnickeri. Vi går från gymnasiet ner till skollokalerna på Karstorpsområdet. I dag tas åtta elever om året in. Så mycket mer klarar man inte. Utbildningen kräver stora ytor och maskiner. Då kan eleverna inte bli för många. Dessutom har sök trycket inte varit så stort.
Läraren Michael Engström påminner om att det här är en av Västerviks mest anrika utbildningar.
- I olika former har den funnits sedan 1880. På 60-talet konkurrerade Västervik med Carl Malmsten-skolan om att vara Sveriges mest prestigefyllda träutbildning.
Han säger att även i dag har skolan en viktig funktion att fylla:
- Småland är en av Europas viktigaste regioner när det gäller bearbetning av trä. I dag finns det bara tre gymnasieutbildningar med inriktning mot trä kvar: Västervik, Nybro och Nässjö.
Men finns det några arbetsgivare inom träindustrin i Västervik?
- Jag får ofta den frågan. Kanske inte i Västerviks stad, men träföretagen finns som regel på landsbygden. En av Västerviks största privata arbetsgivare är Totebo.
Några andra arbetsgivare som är intresserade av träeleverna är de marina företagen.
Hur ser arbetsmarknaden ut? Har inte många träjobb försvunnit på grund av automatiseringar i industrin?
- Visst är det så. Totebo till exempel är en högmodern industri, men det finns företag i den andra änden av skalan som snickeriet i Blekhem. De levererar inredningar till bland annat kyrkor. Där jobbar man efter hantverksmässiga metoder direkt mot arkitekten. Vi i utbildningen måste gå en balansgång mellan det industriella och det hantverksmässiga.