Magdalena Borgemo och Andreas Wiklund tar emot på Lärarförbundets expedition i centrala Västervik. Som ordförande respektive vice ordförande i Lärarförbundet lokalt innebär skolstarten en hel del jobb.
Att lärarbristen, eller lärarkrisen som de väljer att kalla det, oroar står snabbt klart. Och det handlar om så mycket mer än att enbart fylla vakanserna.
– Vi har sett en tydlig ökning av arbetsbelastningen hos de behöriga lärarna. De måste hjälpa sina obehöriga kollegor med betygssättning vilket innebär att de tvingas följa fler klasser än tidigare, säger Andreas Wiklund.
– Det blir ett större tryck både på de behöriga lärarna men också på ledarna som tvingas lägga mer tid på rekrytering, intervjuer och administrativt arbete. Och vem vill då ta ansvar? frågar sig Magdalena Borgemo.
De sparpaket som genomförts i kommunen har bidragit till problemen, menar Andreas Wiklund.
– Vi har legat lågt hittills vad gäller sjukskrivningar bland lärare, men siffrorna börjar öka, säger han.
Magdalena Borgemo vittnar om "dolda" sjukskrivningsfall, där lärare tagit helt eller delvis tjänstledigt utan lön, för att de inte mäktar med.
– En del av fallen är sådana där de egentligen borde ha blivit sjukskrivna, säger hon,.
Egentligen finns bara två saker att göra för att lösa lärarbristen, menar Andreas och Magdalena – att höja lönerna för att locka lärare och att förbättra arbetsmiljön för att värna de lärare som redan finns.
– Det är en yrkeskategori med en hög arbetsbelastning i förhållande till den lön de har, säger Andreas Wiklund.
Framför allt är det de många extrauppgifterna som sliter, menar han.
– Många som kommer ut från lärarutbildningen upptäcker först då hur många administrativa bitar det är som tar tid från metodiken och pedagogiken – de roliga bitarna som de flesta lärare brinner för. Det ska ringas efter skolskjutsar, avbeställas mat, vässas pennor och mycket annat som man kanske inte var medveten om innan.
Därför är det inte konstigt att lärare söker sig till andra yrken, där lönen är högre och påfrestningarna mindre.
– Egentligen borde det inte vara så svårt att sälja in läraryrket, för det är ett fantastiskt yrke! Men redan när vi besökt gymnasieelever har många tvekat då de sett effekterna i form av stort ansvar, låg lön och bristande arbetsmiljö, säger Magdalena Borgemo.
En lösning skulle, enligt henne, vara att anställa mer personal i skolan som kan hjälpa till med förberedelser och administration – och låta lärarna ägna sig åt undervisningen.
De efterforskningar som VT gjort har inte visat några nämnvärda löneskillnader mellan olika skolor i kommunen. Men enligt Andreas och Magdalena florerar ändå sådana rykten.
– Vi har hört att en del pendlar till exempelvis Oskarshamn i stället för att få upp lönen, men också att det kan skilja mellan olika skolor i kommunen. Det är ju lärarnas marknad och just nu kan det vara läge även för de obehöriga att försöka förhandla upp sin lön, säger de.
Att lönen fortsatt ligger relativt lågt i lärarkåren beror, tror båda, på att läraryrket liksom många vårdyrken av många ses som ett kall.
– Man är lojal mot kollegor och arbetsgivare för elevernas skull. Men samtidigt känner många en väldig stress vilket är synd. Det är ju det viktigaste yrket som finns, säger Magdalena Borgemo och utvecklar:
– Eleverna måste få bli vad de vill bli och det är vi som ska hjälpa dem dit. Om vi inte kan erbjuda behöriga lärare, hur ser vår framtid ut då?
I Västerviks kommun märks inte lärarbristen nämnvärt när man ser till elevernas resultat.
– Måluppfyllelsen är bra. Men till vilket pris? Hur länge orkar man? frågar sig Andreas Wiklund.
Tyck till!Klicka här för att komma till vårt formulär där du kan kommentera artikeln och ge tips på ytterligare infallsvinklar på temat lärarbrist!