Problem med nya och nygamla arter i faunan

Mårdhund och vildsvin är exempel på en ny och en nygammal art som kan skada den svenska faunan. Mårdhunden kan också sprida dvärgbandmask och rabies, som även vi kan smittas av.

STOCKHOLM 20030825 
Två vildsvins kultingar springer i sin hage på Skansen i Stockholm, 25 augusti, 2003.
Foto: Ingvar Karmhed / Svd / SCANPIX code 30082

STOCKHOLM 20030825 Två vildsvins kultingar springer i sin hage på Skansen i Stockholm, 25 augusti, 2003. Foto: Ingvar Karmhed / Svd / SCANPIX code 30082

Foto: Ingvar Karmhed / Svd / SCANPIX

Västervik2009-12-31 07:48
Jägareförbundet och Kungliga Patriotiska Sällskapet har arrangerat ett seminarium i Stockholm om problemen med nya arter i den svenska faunan, vilka sjukdomar de kan sprida ocih hur det kan påverka människor.- Seminariet var verkligen en riktig väckarklocka, säger Johan Nordenfalk från Blekhem, ordförande i sällskapet.- Man har hittills lätt fått uppfattningen att det allt överskuggande är att bevara utrotningshotade arter. Men det är tydligt att det nu blivit viktigare att satsa resurser på att försöka begränsa antalet nya arter.Rainer Winkler är ordförande i Tjust Fågelklubb. Bland nya och nygamla arter som ställer till bekymmer nämner han mårdhund, mink och vildsvin. Mink är främst ett problem i kustområden, och då särskilt för sillgrissla och tobisgrissla.Mårdhunden finns än så länge bara i Norrland. Den äter mycket fågelägg.I våra trakter vill Winkler framhålla vildsvinet som det största problemet. Vildsvin äter gärna både ägg och kycklingar av exempelvis tjäder.- De är väldigt duktiga på att söka upp markhäckande fåglar.Vildsvinet har funnits i Sverige i flera tusen år, men utrotades på 1700-talet. På 1940-talet återinfördes det i hägn. Därifrån började de rymma på 70-talet, och ökar nu kraftigt.Mårdhunden är ett nytt djur i den svenska faunan. Den första konstaterade föryngringen skedde 2006.Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, räknar mårdhunden som en "värsting" bland främmande arter. Den ska ställa till med stor skada på det inhemska fågellivet, men också på grodlivet.Ett annat problem med mårdhunden är att den kan sprida sjukdomar som är farliga även för människor: dvärgbandmask och rabies.Människor kan smittas via förorenade bär och svamp eller via sällskapsdjur som hund och katt.Sällskapsdjuren får inga symtom, men kan sprida smittan vidare till människor, som i värsta fall drabbas av leversvikt med dödlig utgång.Susanna Sternberg Lewerin är biträdande statsepizootolog på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.Hon betonar att den farligaste dvärgbandmasken ännu inte har konstaterats i Sverige. Men den har påträffats i Danmark och är vanlig runt Alperna. Där vet de flesta människor att man inte kan äta bär direkt från plantan. Bär, svamp och fallfrukt måste värmebehandlas.För att hindra spridning av dvärgbandmasken måste alla hundar och katter som har varit utomlands avmaskas.
Dvärgbandmask
Det finns två sorter av dvärgbandmask: hundens dvärgbandmask och rävens dvärgbandmask.Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) kan ge blåsmasksjuka.Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multiocularis) är farligast för människor. Den smittar via mikroskopiskt små ägg. Smittade människor måste ofta genomgå en levertransplantation för att inte dö, men ett problem är att det vanligen tar 15 år från smittotillfället till dess att parasitinfektionen upptäcks.Källa: SVA
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om