I bland annat Ukraina beskjuter ryska styrkor återkommande blåljuspersonal. Byggnaden i bilden skadades i en rysk attack mot staden Kharkiv i oktober 2024.
I januari uppgav regeringen att Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskrigets slut. För räddningstjänsten i Västervik innebär det att framtiden bjuder på en hel del nya övningar. Från olyckor som är vanliga i fredstid måste de nu även förbereda sig på hur de ska arbeta om Sverige skulle bli angripet.
– Det som pågår nu i samhället är ju att hela Sverige rustar och förbereder sig för det man säger egentligen är krig. Det handlar bland annat om arbete i rasmassor, utmärkning och röjning av minor och oexploderad ammunition samt transport- och omhändertagande av skadade med helt andra skador än vad vi kanske är vana vid, säger Peter Helge, verksamhetsansvarig för räddningstjänsten i Västervik.
Förutom rent praktiska övningar handlar mycket av träningen på att mentalt förbereda sig för en helt annan verklighet, där krigets lagar inte är värt pappret det är skrivet på.
Både i Ukraina och inbördeskriget i Syrien har Ryssland gjort sig kända för att använda sig av så kallade "double-taps". Taktiken går ut på att ett första anfall, som mycket väl kan riktas mot ett civilt bostadshus eller ett sjukhus, något som i sig ska vara fredat, följs upp av en attack till mot samma plats en kort stund senare. Målet är att även döda blåljuspersonal, när de skyndar dit för att hjälpa till.
– Det är jättetufft. Vi skulle ju inte bli angripna enligt krigets regler. Men det vet vi nu, att de finns ju inte längre. Utan nu blir vi angripna och vet att du kan bli skjuten nu när du åker ut för att rädda någon annans liv, säger Peter Helge.
Ansvaret att märka ut och röja oexploderad ammunition och minor ligger också det på räddningstjänsten i krigstid. Utmaningen där ligger enligt Peter Helge att minor under kalla kriget var mer standardiserade än i dagens krig i Ukraina, där ryska soldater ofta tillverkar egna sprängladdningar som är svårare att veta hur man ska desarmera.
För att skydda sig under sådana omständigheter krävs flera åtgärder, till exempel att räddningstjänsten utrustas med kroppskydd när de är ute och jobbar.
– Sen får man fundera på var brandstationerna ska ligga när det blir krig. Jag tror inte att det kommer ligga kvar utan kanske att man får ha tillfälliga brandstationer någonstans kanske. Vilken färg ska det vara på brandbilarna? Rött syns ganska bra så då kanske man får måla om dem, säger Peter Helge.
Målet är att räddningstjänsten i hela Sverige till 2033 ska ha en full förmåga att arbeta under ett krig. För att nå det målet måste personalen i Västervik öva mycket mer. I dag har man enligt Peter Helge knappt resurserna att genomföra det arbete man gör, och han känner en viss oro över att kollegorna kan bli överbelastade, speciellt de som jobbar deltid på andra platser.
Utmaningen med det är att deltidspersonalen inte alltid kan gå från sina ordinarie jobb för att öva. För att lösa problemet försöker räddningstjänsten vara så flexibla som möjligt med tidpunkten för övningarna. Samtidigt ber de deltidspersonalens andra arbetsgivare att ha överseende.
– Det här är ju inget som bara vi i Västervik har hittat på utan det här är ju hela Sverige som håller på att bygga upp en krisberedskap, säger Peter Helge.