Rebecca Johansson, som numera bor i Oskarshamn, var fem år gammal när hon kom till Sverige och sitt nya hem i Gunnebo. Hennes adoptivföräldrar hade själva åkt och hämtat henne på barnhemmet Basundhara, som ligger i delstaten Orissa på Indiens ostkust.
När vi träffade Rebecca i januari, var hon förväntansfull inför resan tillbaka till Indien. En sak som hon ville försöka få reda på var om hon hade några biologiska syskon, men just den frågan visade sig svår att få svar på. Hon vet fortfarande inget om sina biologiska föräldrar eller eventuella syskon. Men det känns inte så viktigt längre.
I stället gläder hon sig åt det varma mottagande hon fick på barnhemmet. Hon är imponerad över det arbete som utförs där, till stora delar ideellt. Bland annat fick hon träffa en kvinna som tagit hand om henne när hon var liten och som fortfarande jobbar kvar på barnhemmet.
– Det är otroligt vilket jobb de gör. Det var fint att se.
Genom föreningen Basundharas vänner har hon lyckats spåra en av de lekkamrater hon hade som liten, som bor kvar i Indien. Henne ska hon försöka få kontakt med.
Språket mindes hon inget av ens när hon kom tillbaka, men nu skulle hon vilja lära sig det, så det får bli ett projekt för framtiden.
Det bestående intrycket annars av Indien är den intensiva trafiken, alla människor och att det var kor nästan överallt.
Resan har också gett henne andra perspektiv. Hon inser nu hur bra hon har det i Sverige.