Ena dagen har det varit konsert med en stråkkvartett från Scenkonst Sörmland, nästa med bluesgitarristen Clas Yngström, därefter med visartisten Dan Viktor och sedan med det egna bandet, och så vidare.
- Men så länge det inte är två olika konserter på samma dag funkar det bra. Då hinner jag ställa om repertoar, säger hon och skrattar till.
Uppenbarligen är det späckade schemat ett kärt bekymmer.
När vi pratas vid är hon laddad inför Visfestivalen i Västervik. Nu är det nämligen dags - för allra första gången.
- Det ska bli jätteroligt och känns som något av en milstolpe. Jag har varit på väg så många gånger men så har det av olika anledningar inte blivit.
Även om Malin "halkat" in i alla möjliga musikaliska sammanhang och projekt genom åren ligger folkmusiken närmast till hands för henne.
- Jag utbildade mig vid Musikhögskolans folkmusikinstitution vilket betyder att folkmusiken är den genre jag studerat mest.
Under utbildningen sjöng hon för sångerskor och pedagoger som Gunnel Mauritzson, Susanne Rosenberg och Lena Willemark.
- Jag har sjungit så länge jag kan minnas. Det sägs att jag sjöng innan jag pratade. Jag växte upp i en familj med musikaliska föräldrar. Alla sjöng, och gärna stämsång.
- Jag sjöng själv i stället för att lyssna på musik skulle man kunna säga. Ganska sent upptäckte jag att jag hade stora kunskapsluckor vad gällde modern musik.
Däremot hade Malin god koll på gamla nationalskalder som Taube och Bellman.
- Då kände jag mig lite mossig men nu tycker jag att detta har berikat mig.
Första skivan under eget namn, "Jag längtade" kom 2007. Den innehåller en blandning av svensk folkmusik och visa i otraditionella arrangemang, med influenser från amerikansk folkmusik och blues.
Förra året kom uppföljaren "Nattfjäril", innehållandes hennes svenska tolkningar av Gillian Welchs låtar.
- Jag har översatt dem till svenska och gjort egna arrangemang. Jag har försökt att göra personliga interpretationer. Det är inte fråga om covers.
- Gillian Welch är sedan några år tillbaka en idol för mig.
Vänskapen med vispoeten Dan Viktor är relativt ny. Likaså samarbetet dem emellan. Och det var förstås genom musiken de hittade varandra.
- Vi träffades på Urkult-festivalen förra sommaren och fann varandra direkt. Innan dess kände vi till varandra men hade aldrig träffats. Jag hade till exempel lyssnat en del på hans musik. Det visade sig att vi båda hade väntat på att mötas.
- Vi bestämde oss direkt för att försöka göra något tillsammans. I höstas, närmare bestämt i november, hade vi vårt första gig.
Sedan i februari i år har de regelbundet gjort spelningar tillsammans, på små och stora arenor. Nyligen var de på Peace & Love i Borlänge och i månadsskiftet juli/augusti inviger de Dan Andersson-veckan i Ludvika.
Att sätta ett gemensamt program var inga svårigheter.
- Vi är ju två mycket olika artister/sångare som dock har många gemensamma utgångspunkter. Vi har båda öst material ur den svenska visskatten. Vi strävar också efter samma sak på scenen och delar samma vision. Vi är utåtriktade scenpersonligheter som tycker att kontakten med publiken är viktig.
Malin Foxdal och Dan Viktor kommer bland annat att framföra låtar ur sina respektive repertoarer.
- Men när vi gör det tillsammans blir det något nytt och fräscht!
"Visor, blues, folk och storytelling" är rubriken.