Ryss, svensk, amerikan och svensk igen

Makarna Kinnunen i Skedshult har gjort en märklig resa genom livet. Om de hade varit födda på 1600-talet så hade båda fötts på svensk mark. Nu föddes Karin i en del av Tyskland som numera är Polen. Viktor blev ryss och svensk och amerikan och svensk igen. Ja, det är en lång historia.

Viktor Kinnunen föddes i Ingermanland vid Finska viken och hade fiska som modersmål men talade ryska lika bra.

Viktor Kinnunen föddes i Ingermanland vid Finska viken och hade fiska som modersmål men talade ryska lika bra.

Foto: Brandin Hans

Västervik2009-03-17 14:27
Den 15 januari 1945 klev hela släkten Kinnunen i en 30 meter lång fiskebåt från finskspråkiga Ingermanland väster om Leningrad i Finska viken. De flydde från Sovjetunionen. Den överfyllda båten gick via Hangö i Finland och skulle sedan bara rakt över Ålands hav till Sverige. Men motorn gick sönder och båten drev norrut. När motorn var lagad hade de kommit ända till Söderhamn mellan Gävle och Sundsvall. Då var fribordet någon centimeter och katastrofen flåsade i nacken. Genomfrusen och våt klev åttaårige Viktor Kinnunen iland.- Vi hittade iland tack vare en julgran som var tänd. Mina minnen är bara fragment men jag minns den vattenfyllda båten och hur vi hade tvingats lämpa alla våra ägodelar över bord.Samma år lämnade Karin sina hemtrakter tillsammans med mormor, mamma och moster. Tack vare att två av de vuxna var sjuksköterskor fick de följa med ett lasarettåg med skadade soldater.- Det var det sista tåget mot väst, säger Karin Kinnunen. Jag har nog inga egna minnen men jag har hör om och om igen hur ryssarna förföljde tåget och att en stor del av vagnarna kopplades loss och lämnades åt sitt öde för att loket skulle orka hinna undan. Vi reste i tredje vagnen från slutet...Lilla Karin kom till Lübeck och ett uppsamlingsläger. Så småningom hittade de en lägenhet och bodde kvar i sju år.- Sen flyttade vi till Hamburg men arbetslösheten var mycket stor. Tyska flickor kunde dock resa till Sverige och arbeta som hushållerskor. Det krävdes inga arbetstillstånd och det var lätt att få jobb. Jag hamnade i Hölö utanför Södertälje år 1960. Familjen talade tyska, men jag lärde mig svenska på ett par månader. Jag ville ju veta vad de pratade om.Efter uppsamlingslägret i Söderhamn spreds ingermanländarna över Sverige. Viktor och hans familj hamnade på en gård nära Järna, resten av släkten i Gävle. Han pappa, smeden, fick jobb på Scania i Södertälje och stannade till pensionen. Här kunde makarna Kinnunen ha träffats om inte Viktor haft så förtvivlat bråttom ut i världen.Han lade svenskan till finskan och ryskan och tog studenten 1957 och samma år reste han till USA.- Jag stannade i sju år och blev amerikansk medborgare och det är jag än idag. Bland annat bodde jag tre år i Honolulu på Hawaii där jag arbetade som servitör. Det var underbart där. Jag trivdes väldigt bra, säger Viktor och när han berättar om platser han bott på hörs den omisskännliga yankeeaccenten. Ändå återvände jag till Sverige och Södertälje där jag öppnade en radio- och tv-affär.Eftersom han missade Karin gifte hon sig med en annan år 1963.- Vi fick två barn, men tio år efter bröllopet blev jag änka. Då arbetade jag som undersköterska och bodde i Södertälje. En dag gick jag in i en butik och köpte en tv. Innehavaren levererade apparaten personligen och jag fick honom på köpet. TV:n var usel men mannen var desto bättre.Nu var Karin och Viktor ett par med två små barn. Tillsammans ville de skapa en ljus framtid med bra skolgång och stora möjligheter.- Vi reste över till USA för att känna oss för. Först till Hawaii, men det hade förändrats till det sämre med hög kriminalitet. Det var inget bra ställe för en barnfamilj. Istället for vi till Vail i Colorado, en skidort under uppbyggnad. Där trivdes makarna bra. Viktor hade släktingar där, skolan var toppen och det gick lätt att hitta sysselsättning. Som amerikanska medborgare var det inga problem med arbetstillstånd. De startade en cateringfirma.- Den hette faktiskt "Karin of Sweden" och affärsidén var att laga svensk mat till folk som hade hus på vintersportorten och ville ha allt färdigt när de kom. Det svenska smörgåsbordet var högstatus och affärerna rullade på väldigt bra. Efter ett år bestämde vi oss för att flytta dit för gott.Men när de reste hem för att orda flytten upptäckte Karin att hon var gravid. Så de stannade i Sörmland och startade familjevårdhem för autistiska barn. - Det var en tillvaro utan särskilt stort umgänge. Men vi hade ett par goda grannar. När de gick i pension flyttade de till sommarstugan - i Skedshult och bad oss följa efter.Så blev det, vi köpte ett hus intill kvarnen i byn och sedan köpte vi kvarnen också. Det har vi aldrig ångrat. Skedshult är ett paradis med alla fördelar utom affär. Men att rulla tummarna var inget för det pigga och sprudlande glada pensionärsparet Kinnunen. Istället såg Karin till att ordna alla tillstånd som krävs och satte igång att baka bröd. Nu torgar de en gång i veckan i Valdemarsvik med hembakade limpor och bullar.
Byakraft
VT gör nedslag bland byalag och samhällsföreningar under våren och berättar om vilken roll de spelar för närsamhället. Har du bra exempel på byakraft hör av dig till Hans Brandin 0493/51240 eller på gby.red@vt.se. Tidigare avsnitt i serien har varit publicerade 10, 11 och 23 februari.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om