(S) har inget trovärdigt sparande

Den ekonomiska krisen är delvis ett resultat av en tempodriven utlåning, där ord som marginaler, säkerheter eller rätt och slätt sunt förnuft inte riktigt passat in i affärskonceptet. Det gick för bra för snabbt och därför ville ingen sluta.Vem vill sitta med svarte Petter när affärerna går som tåget? Till slut brister dock isen, den bär inte hur som helst. (S) har därför en poäng i sin uttalade motvilja mot lånelöften som utfärdas enligt löpande bandprincipen. Frågan är då varför inte partiet håller lika hög svansföring när det gäller statens kreditgivning? Eller för den delen när det gäller kommunernas ansvar att använda skattemedel på ett sätt som gör att välfärden sätts i centrum. Ibland så är drivkraften att göra något som ser bra ut starkare än att göra något som ger det kvalitativt bästa utfallet för skattebetalarnaAtt varje fall måste prövas utifrån tydliga och sunt inrutade säkerhetsmekanismer borde vara en elementär grundregel. Det verkar dock vara lite si och så med den saken om man lyssnar på beskeden från (S). Det är som om den sunda inställningen försvinner så fort det handlar om statens agerande. Då kräver man nämligen inte samma återhållsamma strategi. Det räcker med en liten knäpp med fingrarna och (S) är redo att utan några som helst problem dra iväg miljard efter miljard. Vem minns inte hur Mona Sahlin i en tv studio satt och lovade 5 miljarder till Saab direkt på stående fot. Pengar som vi idag troligen var tvungna att klassa som förlorat gods. På kommunnivå finns det flera exempel på att (S) inte ger mycket för en politik som är inriktad på att i första hand värna välfärdens kärna. I en nyligen presenterad avsiktsförklaring läser vi att Emmaboda kommun mitt i kristider tänker införskaffa glassamlingar i Boda, Kosta och Åfors, samt tillhörande pappersarkiv, för tio miljoner kronor. Det låter bra i teorin. Fungerar sämre i praktiken när det oundvikligen blir så att dessa pengar faktiskt hade kunnat göra stor skillnad på andra ställen inom kommunens verksamhet. Att låna miljoner till glas, när många av våra skolor har ett renoveringsbehov signalerar en viss oförmåga att prioritera. Vi har ett val att göra här. Skall det offentliga gå in som räddaren i nöden och spendera skattemedel på detta, när behoven är så pass stora inom välfärden? Är inköp av glassamlingar ett tecken på att kommunen slår vakt om sin kärnverksamhet? Jag tycker faktiskt inte det, speciellt inte med tanke på att de offentliga verksamheterna nu är under hård press.Känslan är att försiktigheten och eftertänksamheten får träda tillbaka när populismen och kortsiktigheten träder in på scenen. Det är en klassisk genvägstaktik, attrahera så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Att det som i Saab fallet är rena rouletten med skattepengar verkar inte bekymra (S) ledningen. Ena dagen kritiseras vidlyftig utlåning, andra dagen så är partiet själva beredda att öppna plånboken vid minsta lilla vink. Den typen av agerande undergräver trovärdigheten. Alliansen har från första stund varit tydlig med att vi har ett ansvar att vara försiktiga med skattemedel. Den principen gäller inom alla delar av den offentliga sektorn. Förmågan att väga av, vara försiktig och fatta beslut på välgrundad mark är ett nödvändigt tillvägagångssätt.Lägger vi om kursen och skickar signaler som går i motsatt riktning så riskerar vi att urholka de offentliga finanserna för lång tid framåt.Det är inte rätt väg för Sverige.

(S) har inget trovärdigt sparande

Socialdemokraterna brukar inte vara sena med att kritisera privata aktörer för deras oansvariga agerande på finansmarknaden. Det finns ibland goda skäl till detta. Det skriver Eva Bengtson Skogsberg, moderat riksdagsledamot i dagens debatt.