Föredraget på Västerviks museum under onsdagskvällen kom mycket att handla om berg. Anders Carlsson är docent och universitetslektor i arkeologi vid Stockholms universitet och är just nu i trakterna kring Gamleby. Här gör han tillsammans med sina studenter mängder av undersökningar vid de många intressanta platser som Tjustbygden, och särskilt i trakterna kring Gamleby och Västervik, gömmer.
Eller gömmer förresten, de handlar mycket om höga höjder och berg, alla skvallrar om liv bakåt i tiden. Att våra trakter måste ha sjudit av liv under både brons- och järnålder råder det ingen tvekan om, det är känt sedan tidigare.
Anders Carlssons föredrag tar avstamp i bergen och deras olika rituella och religiösa funktioner under bronsålder, järnålder och vikingatiden. Vi är nog många som hört ordet fornborg och direkt tänkt försvarsanläggning, och även besökt platserna kring Fruberget vid Segersgärde.
Men enligt Anders Carlsson finns det all anledning att ändra på vår syn på borgarna och de hägnade bergen.
En ny kategori av rituella berg, just Fruberg, har vuxit fram i den senaste tidens forskning. De olika bergens syfte kan ha varit helt skilt från det vi tror.
– Inte en endaste enda av de sju borgar som finns i området har använts som försvarsanläggning, menar Anders Carlsson under den dryga timme föredraget håller på.
Istället säger han att har platsernas roller skiftat under historiens gång och Anders Carlsson vill själv komplicera bilden av bergens betydelse ytterligare.
Han talar om gravplatser, att man under äldre bronsåldern byggde rösen, många finns i vår trakt, och använde sig av spiralen som återkommande motiv. De låg vid foten av berg och på bergen.
– Det handlar om solens resa, om att försvinna och om att återvända, precis som eliten på den här tiden gjorde, när de gav sig iväg, reste ut, för att skaffa det värdefulla bronset. För det var inget vi utvann själva.
Bronsföremålen smältes ned, och omdanades till föremål som fick följa med de döda i rösen, eller uppe på berg. Högt upp, nära solen var viktigt. Man byggde murar för att hålla kvar den döda på berget så resan till solen skulle bli av. Inte för att försvara sig, enligt Carlsson.
Under järnåldern gick man ner i jorden igen, guldet kom därifrån, medan brons var en bergprodukt. Järnålderns borgar kan ha fungerat som en slag inskolning i de följen man kunde bli medlem i, en läroplats, där man fick nytt namn, vapen och kunskap.
Under vikingatiden hade asagudarna fått fäste i Norden men influenser från kristendomen letade sig snabbt hit. Det vi nu kallar Fruberg eller Frejaberg, bland annat vårt eget vid Segersgärde, hade antagligen en helt annan funktion än försvar eller begravning, menar Anders Carlsson.
Myterna är många, ofta har platserna fått en egen berättelse, gärna om någon adelsfru som förolyckats på platsen, med det är sägen, säger Carlsson.
– Det var platser för läkande, Frejas heliga berg. Dit kunde man komma för att läka, för att bli hel. Freja har fått en annan roll än krigsgudinna. De kan också kallas Mariaberg, efter Jungfru Maria. Där ikläds Freja Marias roll för att passa in i det nya som kommer.
Det finns mycket att lära om våra trakter och det verkar som bergen med sina murade borgar måste ses i ett bredare ljus. I alla fall om Anders Carlsson får bestämma.