Så klarar sparbanken generationsväxlingen

En artikelserie om 40-talistgenerationen som nu är på väg att gå i pension. Detta är det fjärde avsnittet. Tidigare avsnitt har publicerats den 5, 6 och 7 december. Det sista avsnittet i serien publiceras i morgon den 9 december.Inom bankvärlden har man sedan länge kunnat få gå i pension vid fyllda 61, och få 62 procent av lönen. Detta ingår i avtalet mellan Finansförbundet och Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation.
- 58+programmet kom till för att både minska tidig avgång före 65 och och kunna behålla de äldres kompetens. Men också för att de äldre ska kunna fungera som mentorer åt de yngre anställda, berättar Christina Greberg, personalansvarig på Tjustbygdens Sparbank.
- Dessutom har också kunderna ibland önskemål om att få träffa lite äldre och mer erfarna bankrådgivare.
Båda två ser 58+programmet som en bra tillvänjning inför den kommande pensionen, att få trappa ner till deltid.
- Då hinner man ställa om sig mentalt. Att sluta arbeta, när den dagen kommer, blir ju en stor förändring. Det kan säkert vara en svår dag för många, tror Anita Johansson.

Varje måndag är hon ledig från jobbet. Hon använder inte den lediga dagen till att städa, tvätta och laga mat utan tar sig tid till det hon själv vill. Hennes man är pensionär och de hjälps åt i hemmet.
- De här måndagarna säger jag ibland till honom att "nu gör jag som jag vill så får du göra vad du vill".
Framför allt kan hon ägna mer tid åt sin mamma och gå med henne till doktorn eller med på andra ärenden.
- Det var bra för mig att ha de här dagarna när pappa blev sjuk, innan han gick bort. Då kunde jag hjälpa till mer.
Christina Greberg är också 40-talist och har bestämt sig för att ta möjligheten till deltidsarbete när hon fyller 58:
- Jag vill ha mer tid att motionera och läsa böcker. Jag vill ha tid för mig själv.
På banken är det många som valt möjligheten att jobba mindre, bara en av dem som uppnått 58 år har avstått. Även om det innebär 90 procents lön är det pensionsgrundande till 100 procent. Programmet infördes 2003.
- Arbetsgivaren kan naturligtvis säga upp avtalet om 58+programmet, men jag ser ingen anledning till det. Det är värdefullt att få behålla oss 40-talister. Vi är sällan sjuka och vi har inga sjuka barn att vara hemma med, vi har väldigt låg frånvaro.
Man kan gå tillbaka till sin heltid igen men det har ännu ingen gjort.

Anita har flera år kvar till pensionsåldern men funderar på om hon ska lämna jobbet redan vid 61, om några år.
- Jag har inte bestämt mig än. Det lockar för det är så mycket jag vill göra, men jag kommer förstås att sakna arbetskamraterna.
Båda två har arbetat på banken länge, i 30 respektive 34 år och arbetskamraterna har blivit deras vänner.
- Ja, det blir säkert tomt att inte träffa dem varje dag sedan, tror också Christina. Det är inte bara glädje med att gå i pension. För den som är ensamstående kan det säkert bli ensamt men är man två är det nog lättare.
40-talistgenerationen är en generation som styrt och ställt i samhället under hela sin vuxna tid. Att de kommer att fortsätta med det som pensionärer tror också Anita och Christina. De två engagerar sig inte politiskt men har ett samhällsengagemang på annat sätt:

- Jag vill nog vara med och påverka, till exempel genom Röda Korset eller någon liknande organisation, tror Christina.
Anita som har erfarenheter från sin pappas sjukdomstid säger att hon är intresserad av att hjälpa äldre och sjuka mer, för att skingra ensamheten och bistå till exempel vid sjukhusbesök. Så kallade väntjänster finns av tradition inom flera ideella organisationer.

En viss oro för den kommande ålderdomen finns förstås. De undrar om samhällets resurser kommer att räcka till för att ta hand om dem den dagen behovet kommer.
- Vi kommer att kräva bra vård, vi 40-talister, tror Anita och Christina håller med henne.
Sparar till pensionen gör de, men de räknar med att sätta sprätt på en del av sina pengar som nyblivna pensionärer.
- Sparar till barnen gör vi inte men en buffert behöver man nog ha kvar, det är en trygghet.